Skrivande och bakande

Skrivandet fortsätter. En artikel om glass, samt ett fotouppdrag på ett nedlagt bruk. På vägen får klassrummet till toaletten passerade jag flera andra som stod och pratade i telefon med intervjuobjekt, myndigheter, mm. Så flitiga vi är!

På kvällen gick jag på en kurs i rytmisk musik – att spela på allt, från enkla slag i golvet till hamrandet på möbler – som hölls av en annan elev. Riktigt kul, och fint lät det när lampan släktes

Och när jag kom hem stod Lisa och bakade banankaka, så jag kände mig inspirerad och kokade glögg. Som mest smakade varm appelsin/svartvinbärsjuice.

Klockan nio var det Glee på Tomtebo. Emma och jag skuttade glatt iväg, höga på socker. Sedan nyheter, något om lastbilar på is, och nu sitter jag här.

I helgen ska vi göra julkort. Och i morgon blir det förhoppningsvis krig i gympasalen mellan internaten, om vi får ihop tillräckligt med folk

Svininfluensanasse

Nooo, Nasse

Jag bloggar! Vad gör du?

Lisa tycker jag skriver för lite. Därför skriver jag nu

Slut på hattarna

Alex har slutat blogga om mig i hattar Här är hela serien:

• Del 1 – Cykelmuff
• Del 2 – Mexikanskt
• Del 3 – Orientaliskt
• Del 4 – Grodan

Och såklart den aldeles fantastiska avslutningen, dock utan hatt:

• Slutet

Äventyrsdag i Göteborg och Kungsbacka

Bilderna på Facebook talar för sig själva!

Djur i hatt, del 2

Serien om mig, djur (wtf?) i hattar, fortsättar xD

Debatt om homosexualitet på Facebook

Min kompis ”Penny” skrev följande på Facebook i måndags:

Now, the Ugandan gays have brought their campaign to Sweden. They will be presenting a paper at my Uni. dis Wednesday to talk about how they are being persecuted! Guys, advise me on what questions i shd ask them n corner them.

Det här ledde till en lååång debatt i kommentarerna, där en stor mängd människor luftat sina åsikter. Och det skrämmer mig hur pass många som är rent av hatfulla mot homosexuella. Här är några av kommentarerna:

Jag har blivit känd…

… Alex gör en serie om mig i hattar

Inget vaccin mot svinis

I dag gick det en buss till Karlstad för skolans internatelever som ville vaccinera sig. Jag satt inte på den.

Om spontanitet

Jessica och jag tog bussen till Karlstad för att möta upp Alex, som just kommit tillbaka från Stockholm. Vi satte oss på ett fik och han berättade hur han, i ett försök att få ett jobb på radio, ringt och donat, och begett sig till arbetsplatsen personligen, snarare än att bara skicka in en ansökan som alla andra. Han tecknade till och med en serie om sin resa från Molkom i jakt på det här jobbet, som han gav till en kvinna i receptionen som lovade att ge den vidare till rätt person.

Samma Alex har tidigare rest runt i Indien, Australien och Nya Zeeland, helt spontant.

Vi pratade länge och diskuterade spontanitet, när Alex plötsligt fick för sig att vi skulle åka till Norge samma kväll. Vi andra var väl lite skeptiska, men vi drog fram en dator och kollade upp tider och priser. Och mycket riktigt, en billig buss gick bara någon timme senare. Skulle vi hoppa på den?

Vi diskuterade vidare, för- och nackdelar, vad vi skulle göra där och hur vi skulle bo, kontaktade personer vi kände och försökte pussla ihop allt.

Och mycket riktigt, biljetter bokades – men bara två. Jag har precis kommit tillbaka till Molkom, och Alex och Jessica sitter på en buss på väg till Oslo.

Tog jag fel beslut? Jag har alltid tyckt att jag borde vara mer spontan, men samtidigt har jag lärt mig att jag egentligen inte får så mycket ut av sådana resor som jag kanske skulle vilja. Det är en jävligt cool idé, men i praktiken spelar det ingens större roll. Jag har lika roligt på hemmaplan, och är väl inte den där spontana personen som jag skulle vilja vara.

Så visst, det hade varit roligt att kunna säga att vi, helt oförberedda, utan kläder eller någon säker stans att bo, åkte till Oslo i helgen. Och ja, det hade absolut blivit en kul kväll. Men måste man verkligen ta spontanturer utomlands för att vara nöjd och belåten? Nej, jag känner inte det behovet.

Det ända som egentligen får mig att tvivla är hur andra uppfattar mig. För självklart vill jag att folk ska se mig som en spontan person, inte den där tråkiga som hellre stannar hemma.

Och visst ska det bli spännande att höra vad de har att rapportera när de kommer tillbaka imorgon