Fredrik, killen som innan jullovet överraskade alla med att köpa julklappar till vad som kom att bli en enda stor gråtfest, har återvänt!
Efter jullovet kom han aldrig tillbaka, av personliga anledningar. Men nu äntligen går saker och ting åt hans håll, och han är tillbaka på skolan I dag ringde han, och mitt under samtalet lät det konstigt – det ekade liksom. Plötsligt stod han utanför min dörr!
Nu har Zaza, Micke, Simon och Cicci också kommit hem, och Fredrik överraskade genom att gömma sig i vardagsrummet.
Så Fredrik, vi är jätteglada att ha dig tillbaka. Men framför allt är vi glada för din skull, att du äntligen fått komma ”hem”
Tidningsläsning på morgonen, spaning efter dagens nyheter. Sedan in till Karlstad för morgonmöte klockan tio, genomgång av jobbidéer, hur man går till väga, osv. Ut till myndigheter, ringa telefonsamtal, göra research, fota och intervjua. Tillbaks till Molkom strax efter lunch, ringa fler samtal, börja skriva och söka fler fakta. Ut i samhället, göra enkäter och intervjua lite till. Eftermiddagsmöte klockan fyra, briefing med redigeringsgruppen, deadline halv sex. Genomgång av bildmaterial. Klockan sex lämnade jag klassrummet och nu sitter jag här, medan redigerarna har tagit över och är fast till midnatt
Alla filmare och skådespelare – både ettor och tvåor – är på filmfestival i Göteborg. Dom jävlarna!
Här på Västan är det folktomt. Visst, det finns väl en och annan friskvårdare i krokarna, men på skolan överlag är det ganska dött när hälften av människorna är borta. Hela Nordan, där det nästan bara bor filmare, är nersläkt.
Men det gör inte så mycket, i dag har vi varit i Karlstad (jag hade en intervju med en journalist), och i morgon ska vissa av oss dit igen (redaktionsövning). Och redan på fredag börjar folk så smått återvända till Molkom, även om de flesta stannar i Göteborg tills på lördag eller söndag.
Dessutom kommer ju familjen på fredag! Skidåkning på lördag. ”Kommer vi inte få träffa dem alls då?” undrade någon. Men vi har ju två kvällar här i Molkom också
Hvor små vi er – Mads Mikkelsen sjunger! När tsunamin slog till – hur många är sedan är det nu igen? – gick en lång rad danska kändisar samman och gjorde den här låten för att samla in pengar. Det blev till tre miljoner danska. Och en alldeles oförglömlig låt!
Nik og Jay – Kan du høre hende synge – Snyft! Sorglig text! Älskar när Nik og Jay kombinerar rap med en mjuk och lugn kvinnoröst, vilket de har gjort i några andra låtar också. Det här är kanske inte den bästa, men textmässigt är den det. Och nostalgi!
Natasja – Gi’ mig danmark tilbage – Extremt politisk låt, med starka åsikter. Men riktigt svängig och retoriskt superb. Caroline och jag sönderanalyserade textens retoriska aspekter i julas, och konstaterade att Natasja verkligen lyckats med konsten att skriva låttexter.
Har återställt hela datorn då alla USB-enheterna la av efter en uppdatering. Allt har försvunnit (men det viktigaste hade jag självklart sparat).
Nu letar jag efter ny musik på YouTube för att ”börja om”. Och då råkade jag hamna i gamla danska låtar. MGP-låtar närmare bestämt (Danmarks version av Lilla Melodifestivalen).
Razz – Kickflipper – Vann någon gång i början av 2000-talet. Lyssnade på den hela tiden! Han har sån cool scenattityd trots sin ålder.
ShitKid – Min sommerfugl – Den här låten var inte med i tävlingen. Men den var med på ShitKids album som kom ut efter att han vunnit med låten Når vi sparker ‘biiip’ (som inte alls är lika bra). Jag är inte säker, men jag tror jag var lite mellanstadiekär när jag lyssnade sönder den här. Den väcker åtminstone sköna känslor!
SEB – Tro på os to – Wow, mer vuxet än så kan det nog inte bli i sammanhanget. Älska rösten! Tyvärr är det egentligen ingen nostalgilåt, då det här var 2006 eller 2007.
Dessutom stötte jag på en annan liknande nostalgikick: Bølle Bob-låtar! Vi spelade en skolpjäs i femte klass (skräck!) med en massa låtar. Och jag sjöng solo (dubbel skräck!). Ett urval: Vi er ikke riktig voksne, En ulækker fyr (mitt solonummer), Den søde pige.
I dag har vi åter igen besök av Aftonbladets fotograf Lars Hedelin, som ger oss kritik på våra bildreportage från förra veckan. Dagens tips: ”Såna där väktarjävlar ljuger regelbundet.”
Han berättar små roliga historier för oss. I går var han till exempel och fotade rättegången mot ”Kapten klänning”, Sveriges enligt utsago största skandal inom poliskåren någonsin. Tre andra fotografer var där och samsades om en springa i en dörr. Vi frågade om det verkligen gick (de är ju konkurrenter), och det gjorde det tydligen. Men ”tjejen från Metro” mobbade de bort, hon var tydligen för jobbig och krävande
Sedan berättade han om en kollega som var och fotade George Clooney som ju är i Sverige nu för att spela in film. Kommunen har gått ut med att man inte får vistas inom ett visst område runt en sjö på grund av inspelningen. Men egentligen är det bara ett förbud mot att köra bil på en viss väg från nio till tre denna vecka – de har självklart ingen rätt att stoppa allemansrätten.
Detta ville man självklart testa, och Hedelins kollega drog på sig en snödräckt och ett par skidor. Sedan tog han sig in i området, gömde sig under granar och fotade i smyg. ”Väktarjävlarna” hade sett honom och både helikopter och snöskotrar hade varit efter honom. Som en James Bond film.
Poängen var att de inte egentligen har någon som helst rätt att förbjuda folk att vistas inom ett visst område. För att ta det ner på vår nivå har de ingen rätt att förbjuda oss att fota människor och göra enkäter i till exempel gallerior. De tror sig ha det, men så fort man frågar vilken lag de baserar det på blir det en annan sak. Stå på dig!
Mitt reportage fick för övrigt ganska bra kritik, trots att Hedelin är känd för att vara väldigt hårt :D
Läste om det här för några dagar sedan på Aftonbladet.se, och nu fick jag ett mejl med en länk, så måste bara blogga om det också.
Kungsbacka existerar inte. Det är en lögn som staten har dragit igång för att dölja den ryska militärbas som egentligen ligger på platsen. Bevisen är många. Se efter själv i dokumentären ”Den största lögnen – Sanningen om Kungsbacka, staden som inte finns”.
Jag sitter vid datorn! Det har jag inte gjort på sex dagar. Eller jo, ganska mycket faktiskt, men bara i skolsyfte. På min lediga tid har jag istället spenderat tiden i soffan framför tv:n.
Men det är inte så illa som det låter. Det är riktigt bra faktiskt. Inte den slöa typen av TV-tittande, utan den riktigt sociala. Mängden filmer och tv-serier vi plöjt oss igenom är rejäl, och samtalsämnena därefter. Och sällskapet mysigt och roligt. Som vi har skämtat, suttit uppe och pratat till sent på natten, citerat repliker, och haft det alldeles underbart. Jag hoppas det håller i sig.
Men jag har gjort annat också. Mera skridskoåkning. Promenader. Fotografering i Karlstad. Redigering, både av bilder och uppslag. Lekt Maffia (skitkul socialt spel/lek). Anordnat ”roliga hatt”-dagen. Tagit tag i min ”scenskräck” och greppat mikrofonen under måndagsmötet. Agerat ”lärare” i en nystartad skrivgrupp.
Och nu senast improvisationsteater. Skådespelarna, både ettorna och tvåorna, bjöd på en underbar föreställning – jag låg dubbel av skratt nästan hela tiden. Som när Amanda, som hade i uppgift att blunda men låtsas som att hon kunde se, i blindo sträckte fram handen för att hälsa. Eller Emma som tolkade en skräckfilm och sa något i stil med ”Inte dansa! Jag är taktlös!” Micke som skulle berätta för sin pojkvän att han var gravid. Och Agnez som slog ihjäl Kim med en tvättsvamp.
Ja herregud! Men nu sitter jag har, åtminstone en stund. Klockan nio är det Glee på fyran, och då sitter vi nog i soffan igen. Eller det hoppas jag åtminstone.
RT @cirkusanna: Tänker på att @Grubblaren kallat mig "sämsta twittraren någonsin". Då fnissar jag o tycker synd om mina followers. Alla 680 4 weeks ago
I dag ringde han, och mitt under samtalet lät det konstigt – det ekade liksom. Plötsligt stod han utanför min dörr!
Publicerat av Johan Dahlberg 
