Nu har min och morfars födelsedag firats på gården i Slätmon 
Jättekul! Tack för alla presenter! Bland annat:
Bilder? Absolut! De finns här. Som vanligt på Facebook, där även text finns till varje bild som beskriver de två dagarna under vilka födelsedagarna firades.
Packar för fullt – snart ryker datorn också ner i en väska!
För i eftermiddag bär det av till Östergötland, där både min egen och morfars födelsedag ska firas. ”The same procedure as every year, James.”
Jag har varit riktigt flitig de senaste dagarna. Min geocaching-blogg ska nämligen ta steget ut i caching-Sverige och bli landets största blogg om geocaching (vilket den troligen är redan då konkurrensen inte är särskilt hård, men då den heter Geocaching Kungsbacka utesluter det liksom resten av landet).
Problemet har aldrig varit läsarna. Trots Kungsbacka-inriktingen har bloggen läsare från andra ställen också, även om Kungsbacka och Göteborg dominerar. Men i och med att jag flyttar från Kungsbacka till hösten har jag länge funderat över vad jag ska göra med bloggen – lägga ner den, skapa en ny, eller byta inriktning.
Och i slutändan föll det alltså på att byta inriktning.
Därför: geocaching Kungsbacka kommer att bli GeoBloggen ($15 extra för att byta namn, men det är det värt), och fokus kommer att flyttas från Kungsbacka till dels Karlstad/Molkom (jag kan ju inte undgå att innehållet påverkas av vart jag bor), dels mer generellt till hela Sverige.
Inför detta har det krävts en hel del jobb. Bland annat gick jag igår igenom samtliga sidor på hemsidan och skrev om allt som ver relaterat till enbart Kungsbacka/Göteborg, så att det ska passa GeoBloggens Sverige-inriktning. Sedan publicerade jag igår ett flertal nya permanenta sidor/artiklar som alla tagit en hel del tid att skriva. Och fler sådana artiklar lär det bli, men dem sparar jag till namnbytet!
För på själva dagen för namnbytet ska det också ske en hel del. Jag vill ju gärna att Sveriges alla geocachare ska veta att ”there’s a new blog in town”. Därför håller jag nu på och fiskar sponsorer – och har fångat någon enstaka redan – inför inte mindre än två större tävlingar som ska hållas på just den dagen.
Och idag startade jag även en fototävling, där vinnaren ska få vara med i den nya header (alltså bilden överst på sidan) som jag planerar att skapa och publicera samtidigt som namnbytet sker.
Och, kanske mer symboliskt viktigt än praktiskt, en ny logga har även den tillverkats (dock inte av mig, då jag inte har några som helst kunskaper om sådant) som också kommer att offentliggöras på Dagen D.
Så nu vet ni vad jag sitter och pysslar med för tillfället. Men det passar mig aldeles utmärkt, för det regnar för fullt ute och dagens planerade cykeltur ser inte ut att bli av.
Under en promenad i Danmark hamnade vi mitt i detta solbeklädda sädesfält. Caroline posade för fullt, och det blev en rad bilder från platsen. Men denna blev nog faktiskt den bästa.
Tjohoo, hemma igen! Borta bra, men hemma… lika bra
Det har varit en fantastisk vecka, trots bristande väder. Tyskland, Römö, Sönderborg, nostalgi, gamla kompisar, bad (för vissa iallafall), rullskridskor, löpning, shopping, glass, fågelskit, Baileys, filmer, fotografering, ringridning, hästar, familjen, skratt, slott, geocaching, sotare i roliga hattar, tyskar i skogen, sädesfält, promenader, grannar, havet, stränder, drakar, Vestervang, middagar, trädgårdar, blommor, mera glass…
Puh!
Ja, det har hänt en del. Trots sovmorgonar och ett relativt lugnt semestertempo.
Nu skulle jag kunna summera det hela här. Men nej, jag har ju redan lagt ut bilder på Facebook och bildtexter till desamma. Att skriva samma sak igen här skulle vara att… skriva samma sak igen här. Dessutom fick ni ju just en summering ovan 
Men jag kan samla alla bildalbumen här. Så det gör jag nu. Samlar alla albumen. Japp.
Nästa vecka kommer gamla grannen och Carolines kompis Corinne hit från Finland, och min födelsedag firas i Östergötland.För det första: Inget internet och en bloggfri vecka var vad jag trodde. Ha! Självklart finns internet i stugan, och alla andra sitter med sina datorer. Så då kan jag ju inte låta bli
Men jag tänkte inte blogga dagligen. Istället ska jag försöka ge en daglig uppdatering i form av Facebookalbum. Så lägg till mig (Johan Dahlberg) på Facebook om du vill hålla dig uppdaterad 
Första albumet är redan ute: Lördag.
Ha en bra vecka!
Imorgon, lärdag: Danmark med familjen Johansson.
Det blir Sönderborg, en tysklandsutflykt, Römö, träff med gamla kompisar, besök på gamla gatan, nostalgitrippar, inlines genom hela stan, m.m. Ska bli kul
Men, inget internet, så kan bli slött med bloggandet den kommande veckan. Jag återkommer
…eller, har åtminstone inluderat en länk framåt slutet i sin artikel om att få unga använder Twitter till mitt eget inlägg om samma ämne
Jag har kaninblod på kläderna. Mörkröd, torkad vätska.
Men lugn bara, riktigt så illa är det inte. Igår kväll satt vi i godan ro framför TV:n. Mikki satt som vanligt under soffbordet och myste. Plötsligt kom en katt intraskandes genom den öppna altandörren, och då blev det liv i kaninen!
Trots att katten snabbt var utjagad fick Mikki panik. Ut i hallen, in i väggen, genom köket, nästan ut genom altandörren som vi hann stänga i sista sekunden, under vardagsrumsbordet, bakom soffan… För en kanin att springa på halt golv är dessutom inte det lättaste, och han hade problem med både att få upp farten och att sedan bromsa igen.
Slutligen lugnade han ner sig tillräckligt för att vi skulle kunna lyfta upp honom i soffan. Där satt han sedan stilla mellan oss, men han sniffade i luften hela tiden, andades häftigt, gjorde varningsstamp med baktassarna för att varna andra kaniner, och var på helspänn. Det blev dessutom några blodspår i soffan och på oss – ena tassen, men inget allvarligt. Det tog närmare en timme innan han slappnade av någorlunda och tog några stapplande steg på golvet igen.
Jag misstänker att han har varit lite orolig hela natten (doften av katten har nog funnits kvar åtminstone i några timmar), men idag tycks han vara normal igen. Han sitter som vanligt på gardinen i vardagsrummet och är sådär allmänt eftermiddagsvresig som nattdjur ska vara om man stör dem mitt på dagen.
Och TV-programmet vi satt och tittade på igår, det har jag knappt någon aning om hur det slutade…
Humanisterna, ”en organisation som främjar humanismen som livsåskådning”, har en kampanj som lyder ”Gud finns nog inte. Ändå påverkar han dig.”
Den här kampanjen har tydligen tre präster kritiserat, vilket man kanske också kan förstå. Men i sin kritik säger de bland annat ”medan vi tror på någon, tror Humanisterna på ingenting”.
