Sitter hemma hos farmor. Sista dagen i hennes gamla lägenhet – imorgon blir det flytt någon gata bort 
Fam Dahlberg i Södertälje är också här, eller vissa av dem iaf. (Lisa och Kajsa, förrädare). Robban, Margareta och Vieux. Helena och lilla Sandji är hemma och myser (antar jag).
Och nu är det samling runt middagsbordet.
Molkomsabstinens! Därför blev det i dag en kajaktur i vallgraven i Göteborg tillsammans med en molkombo. Närmare 5 km, dels mitt inne i centrum, dels ute i kanalen bland de stora båtarna. Brunnsparken, Kungsportsplatsen, m.m. passerades till göteborgarnas förundrande blickar.
Jag har handlat en massa kläder. Det har nog aldrig hänt förut! Sensation :O
Anledningen var en resa till Gekås i Ullared. Gud vad roligt! Förvånansvärt roligt! Men dyrt 
Det här måste vara årets coolaste halloweengäng. Mamman Nadya Suleman och hennes åttlingar.
Då var biljetten hem beställd. På Fredag bär det av till Kungsbacka. Lov hela nästa vecka.
Och det konstiga är att det känns lite trist. Självklart längtar man till familjen och det ska bli riktigt roligt att komma ”hem”, men att vara borta en hel vecka från skolan och alla här är ett ganska stort minus. Undrar hur det kommer bli i vår när vi ska vara borta sex veckor på praktik – en evighet!
Hur som helst kan Kungsbacka förvänta sig en rejäl omgång den kommande veckan, för nu är det finbesök på väg. Be prepared 
Efter en intensiv vecka med tidningsredigering har det varit skönt med en ledig helg. Fest och födelsedagsfirande, och nu matlagning och film.
Och vi har börjat gå promenader! Någon timme efter lunchen varje dag. Fast det tycks bara var jag som faktiskt gått dagligen, gruppen ser annorlunda ut varje gång.
Och journalisterna, skådespelarna och filmarna har börjat blanda sig mer med varandra. Kul när grupperna blir lite mer varierade. Nya personer man lär känna, en del mer än andra. Och skvallras gör det som vanligt, på gott och ont.
Nu doftar det köttbullar. ”Mamma Lisa” har dragit igång matlagningen, som det har blivit tradition att hon gör varje söndagkväll. Vi är så bortskämda!
Jag borde lägga upp fler bilder här på bloggen, men istället hamnar de på Facebook.
Noveller däremot har jag ingen ursäkt för. Eller jo förresten! Jag har inte skrivit några. Kan vara en avgörande faktor… Äldre noveller som inte redan är utlagda vill jag inte lägga ut, och nya har det inte blivit några av.
Men samtidigt har jag påbörjat flera. Undrar om de kommer att bli färdiga, eller om de kommer ligga och skräpa för alltid. Vi får se
Jag kan konstatera att jag valt rätt linje. Skådespelare är inte min grej. Men nu har jag gjort min filmdebut
Igår var det filminspelning i vardagsrummet här på Västan. Filmlinjen gör enminuare, och även om det finns gott om skådespelare på skådespelarlinjen behövde de statister. Klart vi ställer upp, sa vi. Hur svårt kan det vara att sitta och samtala i bakgrunden?
Handlingen utspelade sig på en fest. Sedan var det något med en våldtäkt, men jag får väl erkänna att jag bara skummat igenom manus. När det började bli dags kom gigantkameran fram, sladdar hit och dit, skärmar och en massa tekniska saker. Utrustning för närmare två miljoner.
Men när det var dags för ”vår scen” blev det aningen mer än bara att sitta i mängden i bakgrunden och småprata. Vi var bara tre personer i bild – spelade kort – och jag hade till och med en replik :O (Något i stil med ”vakna upp nu, för fan”).
Sedan tror jag att jag sa något helt annat när det väl kom till kritan.
Om det blev bra eller inte vet jag inte. Tre tagningar, varav åtminstone de två första var ytterst stela. Att bara bli ombedd att låtsats vara på en högljudd fest när man i själva verket är omgiven av en massa ljudtekniker och kameramän är inte det lättaste, särskilt inte när man inte alls är förberedd och aldrig förr har agerat skådespelare.
Nu förlitar jag mig på klippningen. Hur kasst kan det egentligen bli? Resultatet får vi förhoppningsvis se innan höstlovet vecka 44.
Och till min tröst låter det på Lisa, en annan statist som fick en mer central roll än att enbart sitta i bakgrunden, som om hon var ännu sämre en jag själv under en senare scen. Ska bli spännande att se vem av oss som skämde ut sig mest
Jag tror jag är kär. I programmet InDesign.
Sedan sjuan eller åttan har jag hållt på med Microsoft Publisher, ett layoutprogram för text och grafik. Det har blivit en lång rad saker som jag skapat i det programmet, bland annat headern (bildmontaget) överst här på bloggen och loggan ”Projekt Geocaching” till webbsidan med samma namn. I stort sett allt grafiskt jag gjort kommer från Publisher, och även om det mesta kan göras betydligt bättre och proffsigare i t.ex. Photoshop är det Publisher jag fatnat för.
Men den senaste veckan har vi haft redigering på schemat. Photoshop för bildredigering, InDesign för layouten. Vi har gjort tidningsuppslag (mer pilligt än man tänker på när man bläddrar i en helt vanlig dagstidning – allt måste vara perfekt linjerat, linjer måste hamna rätt och spalter och bilder passa bra tillsammans). Och InDesign är självklart snäppet proffsigare än goda gamla Publisher.
Sugen på att se vad jag skapat? Här är några exempel:
Barack Obama får Nobels fredspris. Min första tanke var ”vad kul, honom gillar vi ju!” men sedan funderade jag lite. Borde man verkligen få fredspris när man bedriver krig? Jag var osäker, men droppade snart tanken.
Men nu såg jag en ny artikel: valet av Obama kritiseras. Och efter att ha läst den kan man ju inget annat än att tycka att valet är lite konstigt. Han har alltså valts främst för sina politiska löften, inte vad han faktiskt åstadkommit. Nu kommer man som svar på kritiken säkert hävda att han med sina löften rört runt i grytan, vilket han ju också har, men något konkret har han ändå inte uppnått.
Så nej, inget fredspris till en krigsförare, tack!
