Att umgås med främlingar

Snart är det semester igen! På fredag kommer jag till Göteborg och Kungsbacka. Längtar!

Och så har jag precis fått min flygbiljett från Lanzarote via Gran Canaria till Stockholm den 7:e mars då jag ska till turkiska ambassaden för att fixa mina papper. Beräknad ankomst till Turkiet är först den 16 mars, så det blir med andra ord en Sverigevistelse till. Kul! Någon i Stockholmstrakten jag kan få bo hos?

Tyvärr betyder den tidiga avresan från denna ö att jag inte kommer att hinna träffa Kajsa på Gran Canaria. En idé var att hon skulle komma hit när hon slutar, vilket tyvärr är efter att jag har flyttat här ifrån. Hon är välkommen till Turkiet i sommar istället

I går var jag ledig och har varit lat och inte rakat mig på två dagar nu, vilket nog aldrig har hänt förut. Får bli i morgon. Den lediga dagen spenderades med att jag vaknade upp på Annes och Marikas soffa efter en trevlig showkväll på vårt Blue Village i Playa Blanca, följt av film. Spatserade över till Regitze med ägg och juice runt klockan 11 för en planerad frukostträff. Bacon & scrambled eggs. Därefter gick vi ner till strandvägen och avslutade med pannkakor.

Klockan tre skulle Emma, Marika och jag till Arrecife. Emma klev på bussen några hållplatser före oss och vi vinkade snällt i väg flera bussar i väntan på hennes. Hon ringde när hennes bus plötsligt var ute på huvudvägen, utan att ha passerat oss. Vi väntade in nästa buss och jag skämtade om att vi kunde lifta in istället. ”Aldrig i livet!” sa Marika. Jag lyfte upp tummen på skämt när en bil passerade – och den supertrevliga tanten stannade! ”Arrecife?” frågade jag. ”Si,” sa hon. Vi hann ikapp buss nummer tre, körde om den, och var framme i huvudstaden före Emma. Ha!

I Arrecife fikade vi på Gran Hotel och strosade runt längs shoppinggatan, som jag faktiskt aldrig tidigare varit på. Siesta innebar dock att inget blev köpt, men vi hittade slumpmässigt nog en liten Inter Sport-butik på en sidogata.

Marika skulle skjutsa Anne, som är på semester nu, till flygplatsen och var tvungen att vara tillbaka hyfsat tidigt. Cecilia ringde när vi var på väg tillbaka till bussen – blev det något av vår numera traditionella sushidate?

Det gjorde det. Tillbaka i Puerto del Carmen gick jag hem till Cecilia och Kristine. Min käre GOL-kollega Kristine är sjuk och Cecilia lagade pannkakor åt henne. Vi stoppade om henne framför ett avsnitt av Glee, med pannkakor i handen, och började knalla.

På restaurangen skämtade och gapskrattade vi mer än vad jag gjort på länge! Vi träffade tre irländare i övre medelåldern. De såg så förvirrade ut när de diskuterade var de skulle sitta att jag sa ”slå er ner hos oss”. Det gjorde de inte utan satte sig i andra änden av det långa bordet vi satt vid. Men de gapskrattade och skämtade lika mycket som oss, och vi pratade en hel del med dem över bordet. Vi fick med oss halva restaurangen och till och med personalen skrattade och hade roligare än vanligt. Lyckat! Jag vill dock be om ursäkt till eventuella gäster som hade hoppats på en lugn och tyst kväll. Vi hade helt enkelt för kul. Sorry!

Sedan fortsatte vi till hotell Sol Lanzarote för drinkar och den show som visas där varje kväll. Även här blev det interaktion med främlingar i och med fulla britter som dansade som galningar till musiken medan barnen sprang runt och lekte. När vi skulle gå gick vi fram till deras bord och tackade dem för showen

Vi avslutade på La Ola – världens mysigaste hängställe med fräna stolar, mysiga soffor och unik inredning. En drink till och såklart vattenpipa. Vi låg länge i soffan och bara pratade och hade roligt. Men fortfarande kan farmor sitta still i stolen. Jag åker ju snart här ifrån.

Apropå det är det ju alla hjärtans dag på tisdag. Det ska vi fira med singelmiddag för alla i teamet som vill hänga med – det är nämligen bara en av oss som har någon, men hon får hänga med ändå då han är hemma i Finland. Och i morgon är det Melodifestivalen, vilket vi ska titta på hemma hos mig. Jag hejar såklart på Kungsbacka-Ulrik och hoppas innerligt att han trots sin ringa ålder har en bra låt.

Avslutningsvis kan jag säga att Jennie och jag i dag har haft vårt första veckomöte helt på egen hand. Det är stor arrivaldag och det händer alltid mest i helgerna, men nu har vi klarat oss en vecka på egen hand så en vecka till ska väl inte vara något problem.