När pappa ringde satt jag på en cykelsadel. Regitze och jag fick för oss att på vår lediga dag cykla till en slumpmässigt utvald vulkan och klättra upp till toppen. Hela äventyret tog 5 timmar – och vi hade en 360 graders havsutsikt. Helt fantastiskt, och vilken motionsrunda! Regitze var galen nog att gå till gymmet senare samma kväll. Jag spenderade istället kvällen på dejt i Arrecife (fiket på Gran Hotel, tivoli, strandpromenad och film hemma som avslutning). Fortsättning på den kvällen blir det i dag när jag slutat jobbet klockan åtta. Hon är halvledig.

I morgon ska vi fira Sini, kanske med bowling. På måndag blir det teammiddag för att fira hur bra vi är.

Och jag har inte bitit naglarna sedan december, men har klippt dem flera gånger. Wow! :O

Dataspel

Ända sedan det fantastiska andra världskrigsspelet Medal of Honor Allied Assault, Counter Strikes storhetstid och Age of Empires II har jag spelat. Mycket. Det är två saker som har fängslat mig: den starka dramatiken och relationen mellan karaktärerna i spel med bra berättelser, och den sociala och interaktiva aspekten när man spelar online. Jag har fortfarande kontakt på Facebook med flera av dem jag träffade på nätet för många år sedan.

Läsa & skriva

Läst särskilt mycket har jag i och för sig inte gjort på många år. En bok om året, max, även om jag läser väldigt mycket på nätet. Men skrivit har jag alltid gjort. Noveller, artiklar, blogginlägg. Journalistik kanske är den coolaste nördiga grejen jag känner till.

Geocaching

Hur kan jag skriva denna lista utan att inkludera geocaching? Nördigare än så blir det inte.

Brädspel

Jag saknar alla mina brädspel hemma i garderoben. Jag plågade länge min familj med nya spel och regler, och så fort jag lärt mig ett ville jag ha ett nytt. Det var spelmekaniken, idéerna och mekaniken som fascinerade. Sedan har vi en del spel som levt med längre tid, som hela familjen har deltagit i med stort intresse. Robot Rally, Ticket to Ride (tågspelet), Settlers of Catan, osv. Hemsidan boardgamegeeks.com äger!

Glasögon

Nu använder jag i och för sig inte mina särskilt ofta, men det kanske bara är bra. Då ser det ännu smartare ut när jag faktiskt gör det

Avslutningsvis tror jag att nördighet är ett tecken på passion och på en förmåga att satsa helhjärtat på något man är intresserad av.

Jag har aldrig varit någon festivaltyp och heller inte någon mångfaldskämpe eller anti-kommersialist, saker som eventet tycks ha influenser av. Men är det någon festival, sort folksamling eller häftig internationell händelse jag vill gå på någon gång i mitt liv, så är det denna. Jag säger bara det: wow!

Men det som fascinerar mig är inte bara kreativiteten. Det är mäktigheten. Mitt i öknen, långt från bebyggelse, skapas det alltså en gigantisk, tillfällig stad en vecka varje år. Den kallas Black Rock City, är formad som en 2/3 cirkel och har stora, strukturerade vägar, med tält, campare och läger överallt. På de breda sandgatorna får inga bilar köra utan särskilt tillstånd – men många har med sig utsmyckade cyklar som transportmedel, vilket blir en del av showen.

De mer ambitiösa besökarna skapar så kallade ”theme camps” som helst ska föranmälas. Här är konsten en del av själva lägret och alla bjuds in att ta del av vad lägret än har att bjuda på. Här kan nästan vad som helst dyka upp! Och för de som vill hålla sin konst lite mer skyddad utanför trängseln finns ett särskilt, gigantiskt område som cirkeln sluter sig kring tillägnat fri lek.

Nattetid verkar det vara fest och hög musik i fokus. Men det är inte det som det handlar om. Dagtid gassar solen och livet är mer lugnt. Många har barnen med och galna 90-plussare trampar lugnt runt på sina cyklar.

Samtidigt är jag imponerad över regelverket. Visst är det frihet och kreativitet som står i fokus, ”self expression” som jag inte riktigt lyckas översätta. Men allt har en struktur. Det finns hårda regler om till exempel öppen eld, det är som sagt totalt bilförbud och – viktigast av allt – inga spår lämnas kvar. På eventets hemsida finns djupgående tips på hur man packar för att slippa plastförpackningar och saker som blir jobbigt skräp när man ska packa ihop igen. Allt som tas med dit ska med bort igen och det finns inte en enda papperskorg i hela staden. Du tar med allt själv.

Ett sista ledord är därmed ”överlevnad”. 50 000 människor som bor i öknen, utan några restauranger, matbutiker eller annat dylikt. Toaletter finns – närmare 1 000 sådana. Och två saker går att köpa i mitten: kaffe och is. Det är allt. Naturen tär dessutom hårt på folk: sandstormar, extrem dagshetta och temperaturer närmare fryspunkten nattetid är inte ovanligt. Men det är en del av grejen. Överlevnad i en extrem miljö, tätt inpå andra.

På lördagen bränns gubben vilket såklart är ett stort happening. Och på söndagen packas allt ihop och alla försvinner som om ingenting hade hänt. Jag kan bara föreställa mig att det är en oförglömlig upplevelse.

Så vad fick mig att skriva om detta? Jag snubblade över ett videoklipp. Texten som läses upp har egentligen inget med Burning Man att göra, utan eventets deltagare bjöds enbart med för att göra en cool video. Men samtidigt passar texten så otroligt bra, och det tycks lite vara det som hela grejen står för. Och det tycker jag är coolt.

Det har aldrig varit hemligt att jag har den men jag har för skojs skull låtit bli att nämna den fram tills nu. Det dök tidigt upp en bild på Facebook och när jag var hemma i höstas konstaterade Lisa att jag nu hade fler tatueringar än hon och Kajsa. I Kungsbacka gick jag runt barfota med tatueringen fullt synlig, men inte upptäckte mamma och pappa något för det.

Men nu så! När de kom ner hit kom det en kommentar och  naturliga följdfrågor. Därför vill jag förklara betydelsen av den här tatueringen. Precis som tassarna som började det hela inte har något som helst med en hund att göra så har denna slogan egentligen inget med Fritidsresor att göra. Den betyder så mycket mera:

• Goda vänner: Jag var inte först ut att ta tatueringen. Det började om en grej bland mina finska kollegor i Bulgarien. Det tog den. På danska. Min första tanke var: ”attans, varför kom inte jag på den idén?” Att kopiera dem skulle aldrig komma på fråga, men chansen dök upp när en av finnarna som ännu inte tagit sin skulle göra det och jag blev medbjuden att haka på. Jag är den enda icke-finnen som tog den, och tatueringen är starkt förknippad med ”den finska maffian”, det vill säga de personer om tog den i Sunny beach.
• De tre länderna: Jag är svensk. Texten är på danska. Den togs tillsamman med finnar. Tatueringen representerar alla de tre länder jag bodde i under min uppväxt, och just därför är den så klockren för mig.
• Själva texten: ”Dage du aldrig glemmer” är en fantastisk slogan och tatueringen representerar just det som det står. Dagarna jag aldrig vill glömma. De bästa dagarna i livet. Den togs dessutom under just en sådan dag, en av de bästa lediga dagarna under hela Sunny beach-säsongen.

Något om den inte representerar är Bulgarien/Sunny beach. Inte ett dugg faktiskt. Och sedan kommer den ju mer eller mindre ofrivilligt alltid att förknippas med företaget, även om det har en ytterst liten betydelse för mig.

Så där har ni det. Vad om dyker upp härnäst återstår att se. Jag skjuter upp det tills jag hittat det perfekta motivet och tar ingenting förhastat.

Årets Bild 2011 (trots att den bara kom tvåa i kategorin "Landskap").

10 kategorier och Årets Fotograf

I år hade vi inte mindre än tio underkategorier och vi fick anmäla max fem bilder var till varje. Mamma, pappa och jag deltog i år. Under en lång men otroligt rolig röstningsprocess betygsatte vi samtliga 131 bilder, en kategori i taget, på en skala från 1 till 5 i relation till varandra. En vinnare och en tvåa utsågs på så vis i varje kategori. Dessa två gick vidare till semifinal, alltså totalt 20 bilder.

Den person som vinner i flest kategorier blir utsedd till Årets Fotograf, oberoende av om personen hade den totala vinnarbilden eller inte. I år blev det jag med sex vinnarbilder mot pappas fyra.

Kategorierna var:

• Action/Sport/Fritid (Johan)
• Byggnader (Magnus)
• Djur & Insekter (Johan)
• Landskap (Johan)
• Makro (Magnus)
• Människor (Magnus)
• Natur/Växter (Johan)
• Porträtt (Johan)
• Svartvitt (Johan)
• Övrigt (Magnus)

Semifinal och Final

En ny omgång med betygsättning hölls där de 20 semifinalisterna sattes i relation till varandra. Topp 5 gick vidare till final, där vi istället för betygsättning övergick till rangordning. Den generellt bäst rangordnade bilden blev utsedd till Årets Bild 2011. Efter förra årets brakförlust var det skönt att fyra av fem bilder i finalen var mina egna. Det slutade med en hård kamp om första och andraplatsen mellan två av mina bilder – de två som kom etta respektive tvåa i kategorin Landskap. Efter att ha tittat på alla bilderna så många gånger hade vi dock ändrat åsikt, och under en sista omgång där vi helt enkelt röstade på den ena eller de andra vann tvåan i kategoriomröstningen med tre röster mot två.

Priset: vinnarbilden trycks enligt tradition upp på canvas och hängs upp hemma i Kungsbacka bredvid vinnarna från tidigare år.

Vinnarbilderna

Här kommer samtliga kategorivinnare. För att se hela topp 20 (semifinalisterna), klicka här. Vinnaren i kategorin ”Människor” kunde tyvärr inte laddas upp på grund av ”fel filformat”.

Till sist:

• I juryn i år: Jag, mamma, pappa, Caroline och Corinne från Finland.
• Nämnvärda modeller: Caroline, farmor, mamma, pappa, Regitze, Sandji, Mikki, Kajsa, familjen Johansson, Tina, med flera.

Jag kommer även att ladda upp samtliga av mina bästa bilder från 2011. Det blev hela 97 stycken jämfört med 68 året innan. De kommer lite senare.

Tidigt utslagna:

1. Sean Banan med ”Sean den förste Banan” - Störtsköna klipp i Måns Möllers TV-show, och en del sköna skämtlåtar bakom sig, men Sean Banan i Melodifestivalen? Nej tack!
2. The Moniker med ”I want to be Chris Isaak” – Hans låt förra året tog honom långt för att den var så udda och catchig. Men hans album som kom ut strax därefter hade inga direkta guldkorn. I år har han ett namn men jag tror inte att han kan återupprepa succen.
3. Torsten Flinck och Revolutionsorkstern med ”Jag reser mig igen” – Säger mig inte så mycket. Kanske kommer lite längre, men spontant känns det som att det kommer att bli trist.
4. Andreas Lundstedt med ”Aldrig aldrig” – Säger mig heller inte mycket, men även här får jag trist-vibbar.
5. Mimmi Oh med ”Det går långsamt” – Härlig pop eller fiasko? Kan gå hur som, men nu hamnar hon här för att listorna ska vara lika långa.
6. David Lindgren med ”Shout it out” – Snubben känner jag inte igen men titeln låter poppig. Tyvärr utslagen mot andra, mer kända pojkar med bättre utseende.
7. OPA med ”Allting blir bra igen” – Nej.
8. Hanna Lindblad med ”Goosebumps” – Försök på bra pop som kommer att misslyckas för att det är fel forum och för hår konkurrens.
9. Axel Algmark med ”Kyss mig” – Axel vem?
10. Tomas DiLeva med ”Ge aldrig upp” - Jag hoppas verkligen! Men tycker folk fortfarande om honom? Denna gång tror jag han misslyckas. Tyvärr.
11. Björn Ranelid och Sara Li med ”Mirakel” - Nära att hamna på ”sent utslagna”-listan, men blir det verkligen tillräckligt folkkärt?

Sent utslagna:

1. Loreen med ”Euphoria” - Det gick inte jättebra förra gången hon var med men låten ”My heart is refusing me” hängde kvar länge på radio. Hon har garanterat växt i folks ögon till nästa gång!
2. Dead by April med ”Mystery” – Oj, Dead by April i Melodifestivalen? Jag tror på framgång men ingen vinst. Jag tror att låten kommer att vara bra men sammanhanget fel. Semifinal.
3. Marie Serneholt med ”Salt & pepper” – Kommer att vara en skön poplåt, vilket alltid är ett framgångsrecept, men inte tillräckligt.
4. Abalone Dots med ”På väg” – En ung tjejgrupp. Jag hoppas i hemlighet att de är lika bra som Timoteij var senast de var med, men vågar inte lita på det.
5. Top Cats med ”Baby doll” – Fartfylld dansbandsmusik! Hurra!
6. Mattias Andréasson med ”Förlåt mig” – EMD-medlem som går solo. Bra, men ingen Danny Saucedo.
7. Maria Benhajji med ”I mina drömmar” – Tror på något bra här, men namnet säger mig inte så mycket.
8. Carolina Wallin Pérez med ”Sanningen”  -För att den kommer att vara vacker men inte tillräcklig.
9. Lotta Engberg och Christer Sjögren med ”Don’t let me down” – Folkkär duo!
10. Dynazty med ”Land of broken dreams” – Lika otippat som Dead By April, men varför inte? Tar sig en bra bit för att det är udda, men inte hela vägen för att det är… fel.
11. Lisa Miskovsky med ”Why start a fire” – Fan säger jag! Fan att hon inte vinner! Jag älskar Lisa, men hennes låthistoria är svängig och inte tillräckligt mainstream för att ta sig till final. Fan också!

Finalister:

1. Afrodite med ”The boy can Dance” - De är tillbaka efter tio år. Och de kommer garanterat att göra lika bra musik nu som då.
2. Sonja Aldén med ”I din himmel” – Jag tror att det blir en neddämpad och långsam låt och att den kommer att vara riktigt bra!
3. Ulrik Munther med ”Soldiers” – Min favoritsångare just nu! Så moget debutalbum för att vara en 17-åring (18 när Melodifestivalen börjar). Jag hoppas verkligen att han leverarar även här och ser honom gärna vinna!
4. Timoteij med ”Stormande hav” – Deras förra Melodifestivalenlåt ”Kom kom kom” hade vunnit hela skiten i Eurovision. Likaså Nanne Grönvalls ”Håll om mig” 2005. Men det fattade ju aldrig svenska folket. Förhoppningsvis får Timoteij revanch i år!
5. Love Generation med ”Just a little bit” – Bättre lycka denna gång från den välproducerade tjejgruppen.
6. Andreas Johnsson med ”Lovelight” – Kan vara vilken typ av låt som helst, men att folk kommer att gilla den är säkert. Fiaskot med Carola kommer inte att upprepa sig. Fast samtidigt, om det är n finalist jag inte är helt 100 på så är det Andreas. Kanske ryker ned till förmån för Lisa Miskovsky, det hade jag faktiskt föredragit.
7. Molly Sandén med ”Why am I crying” – Hon är tillbaka och ska visa att hon är lika bra som pojkvännen Eric Saade. Men ska hon välja tryckare eller fartig pop? Oavsett kommer det att bli bra.
8. Youngblood med ”Youngblood” – ”Sveriges nya pojkband” kommer inte att ha en höjdarlåt, men tar sig till final ändå. Fast ”Sveriges nya tjejgrupp” Love Generation klarade sig ju inte fantastiskt bra förra året, så kanske även Youngblood floppar? Tror dock inte det.
9. Danny Saucedo med ”Amazing” – Jamen självklart!
10. Charlotte Perrelli med ”The Girl” – Självklart, igen!

Pappa ringde från matbordet i Södertälje, och det var då jag kom ihåg hur det brukar kännas att fira jul, när hela familjen är samlad. Den känslan har inte dykt upp i år och jag saknade den inte förrän nu. Förvisso visar vi Kalle Anka på flera av våra hotell, men det är ju inte riktigt samma sak som att se det med släkten.

I kväll blir det julmiddag med teamet, och den klassiska danska paketleken som jag alltid skriver om så här års. Ska bli spännande att se om det dyker upp några nya reglvarianter i år! Dessutom har vi haft julstrumpor hängande på kontoret. Jag vill lite diskret påpeka att min är helt klart mest fylld! Jag har ingen aning om varför just jag får så många paket, men något har jag tydligen gjort rätt

Årets roligaste julhälsning kommer faktiskt från geocachinghåll. Den här filmen har dessutom förklaringn på varför det kanske blir färre paket för vissa i år – tomten är nämligen upptagen med annat!

Avslutningsvis vill jag hälsa alla hemma i Sverige. Jag önskar verkligen att jag var med i Södertälje just nu, eller firade på landet i Slätmon!

God jul till er!

Sova på golvet

Jag ringde till ett hotell för att följa upp ett fall där en kvinna hade halkat i korridoren.

• Jag: ”Hola, I’m calling about the guests who slipped on the floor.”
• Receptionisten: ”They want to sleep on the floor?”

Juldate

Jag råkade av misstag fråga ut en receptionist:

• Hon: ”Welcome to Flamingo Beach Resort.”
• Jag: ”Hi, I’m calling from TUI Nordic.”
• Hon: ”Yes, how can I help you?”
• Jag: ”I have a question about christmas – do you have any plans?”

Jag gillar Britter

När vi hade vår teamdag – på en båt på Atlanten – blev jag utfrågad av min manager, Ulla. Hon försökte lista ut vem i teamet jag skulle passa bäst ihop med. En brittisk pensionär vid bordet bredvid började titta på oss nyfiket (Ulla är finsk, så vi pratade engelska) och vi råkade få ögonkontakt. ”Go on, keep talking” sa hon och skrattade.

Min manager frågade vilken nationalitet jag föredrar. Jag tittade på pensionären och sa: ”British”. Hela sällskapet vid bordet bredvid vek sig dubbla av skratt.

Fel sms

Apropå ovanstående uppstod ett otroligt förstorat internskämt på kontoret om att jag och en dansk tjej vid namn Tasja borde gå på en dejt. Ulla och vår Destination Managers, Katarina, är två riktiga skvallertanter och de tjatade på oss om att det ju hade varit jätteroligt. När Tasja inte var på kontoret bokade de till och med in bilen åt oss, så till sist fick jag ge det en chans. Men med tanke på deras skvallernivå ville jag bjuda ut henne lite diskret. Jag skrev ett sms där jag frågade om hon ville ut och äta i Playa Blanca och om hon kom till kontoret något mer den dagen. Tasja stod av någon anledning med i min mobil två gånger, men jag tänkte inte mer på det utan valde en av de två och skickade.

Det pep direkt till i en telefon på det finska Guide Online-skrivbordet. Mira som satt där tittade på mobilen och såg sedan upp på mig. ”Frågade du just ut Tasja?” sa hon. Hela kontoret hade sett vad som just hänt och tjöt plötsligt av skratt. Jag hade råkat skicka det till den servicetelefonen, som man har med sig när man har hotellservice.

Dejten gick för övrigt bra.

De Tre Musketörerna

Regitze höll i en utflykt som inkluderar en historia om de tre vise männen. Alla i bussen började gapskratta och Regitze förstod inte riktigt varför. Hon fortsatte prata och antog bara att de gillade historien. När hon kom tillbaka till kontoret berättade hon om att gästerna hade skrattat åt henne när hon berättade historien om de tre musketörerna.