Julens glädje som bortblåst?

Redan för runt två månader sedan bestämde jag mig för att som pris i det geocaching-event jag höll i Göteborg tidigare i november lotta ut ett pris. Priset skulle vara en bok med bilder från samtliga svenska events som hölls den dagen.

I väntan på event-dagen (jag kunde ju inte göra boken utan bilder) var jag så ivrig att jag genomförde andra självpubliceringsprojekt, vissa planerade sedan tidigare, andra mer spontana. Som exempel kan nämnas en bok med utvalda texter bland allt jag skrivit sedan högstadiet (som nu även går att beställa online) och en julklapp till min kära kusin Lisa (Kajsa, jag är hemskt ledsen, men det var mer jobb än jag räknat med… om du gillar idén lovar jag att du ska få en till nästa år, men ville inte göra två helt i onödan).

Under denna tid har jag haft jätteroligt. Jag har gjort en del saker helt för nöjes skull som jag inte ens tänkt beställa från början, och en del att ge bort eller behålla själv. Jag har sett fram emot hur folk ska reagera när de får sina aningen udda men personliga och förhoppningsvis uppskattade julklappar (jag hade ingen aning om att det kunde vara såhär kul att ge). Här hemma har vi pratat om de olika produkterna, jag har berättat om vad jag tänkt ge till vissa personer i julklapp och både pappa och Caroline beställde varsin bok med deras bästa bilder (de är ju familjens fotografer) från 2008.

Böckerna skulle skapas och beställas via självpubliceringshemsidan www.lulu.com. Det är en internationell hemsida, men de printar inte böcker i Sverige så fraktkostnaderna blir höga. Men, jag valde ändå den hemsidan av tre anledningar: 1) det är den ända hemsidan jag känner till där man kan beställa endast ett exemplar av sin bok (de flesta företag med print-on-demand, åtminstone svenska sådana, har någon form av minimum gräns eller annat som begränsar), 2) till skillnad från andra liknade företag kan de printa produkterna i England och inte endast i USA, vilket minskar fraktkostnaderna betydligt, och 3) jag har använt dem förr och har positiva erfarenheter med dem.

Nu, två månader senare, blev böckerna färdiga. Men då föll det: Det är klart att vi inte ger julklappar till *den* familjen när vi inte firar jul hos dem! Nehej, och vad trodde du jag tänkte göra med allt det jag satt ihop de senaste två månaderna?

Storgräl. Glädjen med böckerna – och andra saker jag skapat också, Lulu är mångsidigt – var inte längre lika stor. Nu var det inte alls lika roligt att få ge bort saker.

När det sedan var dags att titta på beställningen blev det hela ganska dyrt. Det hade jag väl också räknat med; de böcker jag gjort till mig själv föll inom ramen av vad jag var villig att spendera på mig själv (och det inklusive frakt), likaså julklapparna till andra. Dock inte allt tillsammans. Men jag hade ju från början inte tänkt köpa allt heller, jag gjorde ju en del av det bara på skoj. Så nu var frågan hur jag skulle kombinera saker, vad jag skulle köpa och vad jag skulle hoppa över.

Grälet blev bara värre av den höga totalkostnaden, och med grälet minskade också glädjen av det hela drastiskt. Från början var jag inställd på att det var mest julklappar jag skulle köpa, medan det som var till mig inte var särskilt viktigt. Sedan kändes det lättast att bara strunta i alla andra – skulle det bråkas om det var det inte värt det – och bara beställa mina egna saker.

Till sist var jag riktigt nära att strunta i alltsammans helt och hållet, nöja mig med den glädje jag haft att tillverka dem och endast köpa den där event-boken som startade det hela. Vad är glädjen av att ge något om allt man får för det kanske är ett tack från mottagaren (som kanske inte ens gillar idén) och ett bråk från andra håll? Och om jag beställde någon eller några av de böcker som var till mig själv, skulle jag då tycka lika mycket om dem eller skulle jag associera dem bråk och tråkigheter? (Det har ju hänt förr, att man köpt något och varit jätteglad för det, sedan har någon annan sugit ur glädjen genom att säga eller göra något som sabbar allt). Nej, nu ville jag bara få det överstökat.

Slutresultatet blev en kompromiss, men jag är ändå livrädd att beställningen, som nu är gjord, blev fel. Vill jag verkligen ha den där textboken jag gjorde till mig själv, eller var allt bättre förr när jag drömde om att ha mina texter i bokform och det inte blev bråk på grund av det? Skulle jag ha skippat böckerna med bilder pappa och Caroline beställde av mig och låtit dem göra sina egna från en svensk hemsida för att minska fraktkostnaderna? Kommer det verkligen kännas roligt när Lisa får sin julklapp, eller hade det varit bättre att skippa det där med julklapparna helt och spara pengarna (vi skulle ju som sagt inte ge *den* familjen något)?

Ja, vi får se hur det blir, och jag vet att jag bara borde glömma allt det här och se det positivt… jag får ju trotts allt ge bort en överraskning, pappa och Caroline får de fotoböcker de bad om, och jag får en bok själv. Men just nu är jag bara arg och besviken, och även om det såklart går över vet jag att jag innerst inne, när jag tittar på min textsamling eller ser Carolines fotobok i hennes rum, då och då kommer uppleva ett starkt minne av allt detta och känna det där stinget av ilska och förargelse.

Men gjort är gjort, nu är det bara att hoppas på det bästa. Och bortkastade pengar eller inte spelar kanske ingen roll, det var jätteroligt att pyssla med allt detta, och när allt kommer omkring var det ju främst därför jag gjorde det från början 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s