Bosnien – Dag #3

Ja, då var vi igång! Flera har gjort jobb i dag, och det känns som att folk har mycket i luften. Kul 😀

Rundtur upp i bergen

Jag hade tid på förmiddagen, så jag guidade runt nykomna Jonna och Arvid i gamla stan, och vi tog oss en promenad upp till husen på bergknallarna. Små och mysiga gränder överallt. Och en riktigt fin utsikt!

Sedan blev det mat, och därefter skildes vi åt för att göra våra respektive jobb.

Om kriget

Jag ska göra två kortisar om två historiska broar i Sarajevo. Men det är fortfarande helgdag och allt är stängt. Därför pratade jag med random människor på gatan. Och då fick jag en lyckträff! En 30-årig kvinna och hennes moster berättade om var jag kunde få mer information, med det intressanta var att den yngre av de två – Azra – även hade mycket att berätta om kriget. Vi satt i någon timme i solen på en stenmur och diskuterade.

För det första kom jag kriget betydligt närmare än förut. ”Där borta bor jag, där bor mormor, och på den där gatan mitt emellan sköt de folk från höghuset där borta.” Hon pekade ut platser på gator vi passerat flera gånger. Då var hon 12 år gammal. Och hon bor i samma hus än i dag.

Under krigets början bombades familjens hus (det hon nu bor i igen) och de flyttade till mormor några gator bort. Det låg precis intill en krypskytteväg där civila, bland annat en jämngammal kompis till Azra, dog dagligen. När granaterna föll gömde de sig i ett fönsterlöst källarrum.

Men de mest intressanta diskussionerna vi hade handlade om politik och religion. Azra förespråkade EU. Mostern var mer skeptisk. Azra var aktivt troende muslim. Mostern var mer världsvan och talade om influenser från olika religioner.

Och en sak är konstaterad: det är inte religion som är viktigt i det här fallet. De flesta i Sarajevo är muslimer, fast på samma sätt som vi är kristna, alltså inte särskilt aktivt troende.

Mer om Azra och hennes moster i tidningen 😉

De första konflikterna

Innan avresa diskuterade vi lite skämtsamt om vilka som var mest troliga att börja bråka. Nu har vi haft våra första konflikter. En del har haft några ego-problem där det bråkats om vem som har pax på vilket jobb. Men, förvånansvärt nog, blev den första konflikten mellan mig och Tant Malin.

Uppe i bergen i går, när vi träffade ungdomarna, var det Malin som tog kontaktuppgifterna och pratade mest (prata är hon oslagbar på). Tjejen som bott i Örebro ville även ställa upp på en intervju med mig. Men när jag i dag frågade Malin om jag kunde få numret så jag kunde ringa var det en omöjlighet. Det var ju hennes kontakt.

Det har jag inget emot. Vi var förvisso där på berget flera stycken, men hon kan få den kontakten som sin. Jag skulle få ringa när hon var klar. Problemet uppstod när det visade sig att hon inte skulle ringa tjejen förens hon styrt upp en massa andra saker. Samtidigt satt jag där och kunde bara vänta. Det var dessutom röd dag, så tjejen skulle vara ledig från skolan, och att träffa henne då hade varit prefekt.

Dessutom var anledningen till att Malin skulle ringa den här tjejen något som berörde flera av oss andra, mig inklusive: att hon skulle agera tolk under en resa ut på landsbygden. Jag erbjöd mig att ta på mig uppdraget att övertala henne att ställa upp – hon hade ju praktiskt taget sagt ja redan – men nej, det skulle Malin göra själv.

Resultatet blev att jag inte fått prata med tjejen i dag (har ju dock gjort annat i stället, som jag då hade missat). Blir ju fler chanser, men då blir det troligen kvällstid.

Men vad jag verkligen tog åt mig, och som jag ältat hela dagen, var när Malin precis innan vi skildes åt på morgonen sa ”det är den allmänna uppfattningen att du roffar åt dig för mycket, du måste tagga ner”. Det kändes. Och jag har fortfarande inte fått veta vilka, förutom Malin själv, som utgör den ”allmänna uppfattningen”. Är det verkligen fler som sagt något ska jag självklart tagga ner, men då får de väl säga det till mig också. Det har inte varit min mening att ”roffa åt mig”, om jag nu gjort det.

Men det är inte slut. När vi åt kvällsmat diskuterade vi vad var och en har inplanerat i morgon, och då frågade jag vad tjejen sagt när Malin pratat med henne. Då klämde Malin ur sig att jag kunde få kontakten. ”Jag orkar inte med det om det ska vara så,” sa hon. Hon hade aldrig ringt henne, och kommer inte att göra det.

Kort sagt: det blir lite att diskutera på redaktionsmötet i morgon bitti. Just nu är Malin på tok för ”jag har druckit vin och fått mina naglar gjorda”-sprallig för att kunna diskutera med.

Bilder

Inte lika många bilder i dag som tidigare. Men några blev det allt: bilder dag #3.

Annonser

4 reaktioner på ”Bosnien – Dag #3

  1. Att lite ”grumligt” hänvisa till någon ”allmän uppfattning” är ett uttryck för feghet och att man själv inte vågar stå för vad man säger. Det säger mera om personen som yttrar det än föremålet för kommentaren.

  2. Det verkar vara en helt fantastisk resa. Livet är fyllt av konflikter låt inte det förstöra glädjen. Red ut så snabbt som möjligt. Kom ihåg att hålla dig lugn och saklig.Jag ser redan fram mot att läsa om dagens upplevelser. Njut! Lycka till med skolarbetet.

  3. Vilken härlig och spännande resa ni gör,ser fram emot dagens rapport.Ha det så gott/ Mostern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s