Karnevalen

Förra helgen var det karneval på ön, och den stora händelsen var i lördags i Puerto del Carmen. En riktigt lång parad längs strandvägen som nästan slog prideparaden i New York som vi råkade snubbla över 2007. Fest och musik, utklädda människor överallt och tjockt med både lokala och turister. Vi var såklart med och det blev utgång på kvällen.

Det hela började bra. Vi stod nere vid stranden och tog del av festligheterna, fotade paraden, gick och köpte mat och fortsatte hem till Emma och Matilda för förfest. Sedan gick vi till den gamla hamnen, som är centrum för karnevalen, och dansade loss där.

Plötsligt fick jag panik, enligt vad ängeln Viktoria har berättat för mig. Hon var med mig hela resten av natten, och det är jag tacksam för. Dags att gå hem, konstaterade hon, och fixade taxi och allt. Väl hemma hade jag såklart ingen nyckel (den hade jag glömt hos Emma och Matilda) så Viktoria fick desperat knacka på hos Regitze, som låg och sov. Lägg dig på soffan och sov, sa de.

Men icke. Jag hyperventilerade, grät och grät och grät, och snart var vi på sjukhuset. Där fortsatte paniken och jag tror inte att personalen visste vad de skulle göra annat än att låta mig ligga och slänga och vrida på mig. De gav mig till sist en spruta i rumpan för att lugna ner mig. Jag minns endast små bitar som när läkaren lyste i ögonen på mig (ingen respons alls, har jag fått veta) och att jag tänkte ”sluta gråta, sluta gråta” hela tiden. Från att det hela tog fart på allvar hemma hos Regitze till att jag fick sprutan grät jag konstant, i flera timmar.

Till sist ringde Viktoria till Ulla och Andreas, som tog en taxi och kom och hämtade oss. Vi sov hemma hos dem.

Nu har jag det såklart mycket bättre (rösten har fortfarande inte helt hämtat sig, men vet inte om det har med det att göra). Vad som var orsaken till allt detta kommer jag troligen aldrig få svar på. Någon sa till mig tidigare att de inte tog något blodtest alls, någon annan att de tog ett och att det visade att jag inte hade blivit drogad. I dag ringde sjukhuset till kontoret för att be mig komma och fylla i lite försäkringspapper. Pinsamt, tänkte jag, och mycket riktigt möttes jag av en man som skrattade och sa ”hi Johan, my friend” från andra änden av korridoren. Och nu fick jag chansen att fråga – vad hände egentligen? Något blodtest togs aldrig och läkarens teori är en drog i drinken eller en allergisk reaktion på kombinationen Redbull och vodka. Personligen har det hela tiden känts som det sistnämnda, men i dag sa läkaren att det troligen var det förstnämnda. Jag frågade vad de tyckte att jag skulle skriva under rubriken ”beskrivning av händelseförloppet” och fick kort och gott ”ångestattack” som svar.

För övrigt har ångestattacken tagits över av en svidande känsla av att behöva resa här ifrån på onsdag, bort från alla arbetskamrater och antagligen från Lanzarote för gott. Samtidigt har värmen kommit tillbaka och det känns som en varm och skön svensk vår/sommar. Både vi och gästerna är gladare och det är plötsligt inte obehagligt att gå i kortärmat och shorts längre.

Annonser

4 reaktioner på ”Karnevalen

  1. Förstår att det känns svårt att åka ifrån vänner och platser samt packa ihop ditt senaste hem. Krama om alla från mig också.
    Längtar efter att få träffa dig igen, även om det inte är så länge sen vi sågs.
    Skickar en hel massa kramar så jag hoppas de räcker till alla och att du får några över till dig själv.

  2. Hoppas att du känner dig MYCKET BÄTTRE nu.
    Var rädd om dig!!!!! Kramar från mostern med bihang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s