Lanzarote // Phuket

Jag går en kvällspromenad med tröjan tätt sluten omkring mig. Jag vandrar mellan de låga, vita husen med platta tak. En gatulykta lyser upp en palm som står i någons lilla trädgård, och trots att solen precis har gått ner skymtar tre vulkaner fortfarande i det svaga skymningsljus som finns kvar. Låten Colours av gruppen Grouplove spelar i mina lurar.

Jag hör hur vågorna slår mot vulkanklipporna när jag går längs huvudgatan nere vid stranden. Det har blivit så mörkt att jag inte ens kan se havet bredvid mig, men jag föreställer mig hur vågorna bryter upp och skummar. Långt borta skymtar öns enda höghus i Arrecife, på andra sidan flygplatsen. Det är en lång väg till tornet i horisonten, men jag har gjort resan många gånger på cykel eller inlines. Fast inte ikväll. Det är dags att vända om. Ett plan flyger lågt över mig och landar.

Jag går igenom stadsdelen Matagorda och den sushirestaurang vi spenderat så många timmar på. Där vi skrattat och pratat med främlingar och personalen. På vägen tillbaka passerar jag även La Óla, där vi suttit länge, utan att behöva säga något, lite småberusade efter en drink eller två och med en vattenpipa mellan oss. Vi småpratar men njuter mest av att bara vara, sent inpå natten.

Jag fortsätter min promenad hemåt, upp för backen, och låser upp den gröna dörren i den vita muren. Sätter mig en stund med fötterna i poolen, lutar mig bakåt och ligger och tittar på stjärnorna. Sedan går jag in i lägenheten, sätter på musik i högtalarna och steker en fisk. Sätter på datorn men känner varken för att svara på mejl eller kolla Facebook. Stänger istället av, äter min mat och borstar tänderna. Somnar på bäddsoffan – jag använder sällan sovrummet eftersom soffan är mjukare.

Jag vaknar tidigt och gör mig i ordning. Går ut, förbi den lilla poolen och ut genom den gröna porten. Rättar till namnskylten och drar tjocktröjan tätare omkring mig i morgonkylan. Det är ljust, men solen har ännu inte hunnit sprida någon värme.

Framför mig tornar en gråbrun vulkan upp och till vänster har jag en underbar utsikt över havet. Jag går den korta biten till kontoret. Stannar en stund utanför för att supa in den härliga luften och atmosfären. Nästan ingen är uppe ännu, men en hundägare går förbi och hälsar artigt på spanska.

Jag tar fram nyckeln och låser upp dörrarna – alla fyra, en efter en – sätter på datorerna så att allt ska vara redo när de andra börjar dyka upp, och sätter mig slutligen i mitt hörn. Kopplar om telefonen en minut i åtta, tar ett djupt andetag, småler för mig själv och är sedan redo för arbetsdagen.

***

Jag saknar min underbara ö ute i Atlanten. Om någon har missat det på Facebook så kan jag meddela att jag denna vinter ska till en annan ö: Phuket. En stor destination som kommer att bli tuff, inte minst på grund av den höga gästvolymen och språket. Men också otroligt kul. Jag sökte Mexiko och Thailand, och fick alltså det sistnämnda. Men kan det slå lilla underbara Lanzarote? Det kommer att bli svårt, och det är först nu, när framtiden åter gör sig påmind, som jag inser hur mycket ön faktiskt betydde för mig. Vintern 2011/12 var extraordinär, mycket tack vare alla underbara människor som jag träffade på den.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

2 reaktioner på ”Lanzarote // Phuket

  1. Tror att du kommer få en vaaarm men rolig upplevelse i Phuket,de enda som stressar är turisterna,vilket kan göra dig gråhårig ,det har du väl aldrig varit förrut,men maten och landskapet är underbart och temp i vattnet. Kram.

  2. Härligt att få följa dig, på din vandring. Behövs inga kommentarer, kändes som vi gick tysta bredvid varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s