Ett läkarmysterium

Det var då ett fasligt flängande till sjukhuset. Tidigare i veckan åkte jag dit med Johanna mitt i natten. I dag körde Camilla dit mig.

Det började med att jag plötsligt, vid lunchtid på jobbet, kände mig trött och ögonen hängiga. Några timmar senare sa någon ”HERREGUD, DU SER UT SOM ETT FREAK!” och syftade på att min ena pupill var mycket större än den andra. Vi började googla och symptomet passade in på både hjärnblödning och tumör, men andra symptom för sådana extrema saker fattades. Inte ens lite smärta i ögat, bara en enda stor pupill.

Det blev läkare efter jobbet som sa att nej, det var väldigt mystiskt och utom hans kunskap. Droger? Nej. Mediciner? Nej. Och bristen på smärta eller domnande kroppsdelar gjorde det inte lättare att diagnosticera. Jag fick order om att ta mig till sjukhuset och körförbud.

På sjukhuset fanns såklart ingen ögonspecialist på plats just då, vilket jag visste redan innan jag åkte då jag ringt för att kolla, men kvinnan i telefon ville ändå att den vanliga akutläkaren skulle ta en titt.

När vi kom in på akutmottagningen var vi lite fnissiga. Jag såg ju skräckinjagande och helt missbildad ut! Personalen gjorde inte saken bättre då de blev lika fnissiga de också när alla receptionister och sjuksköterskor plötsligt samlades för att få sig en titt på den stora pupillen. Först i efterhand insåg jag att de måste trott att jag var hög. Vem annars kommer in på en akutmottagning sent på kvällen, otrolig glad och munter och som skrattar hela tiden, med en utvidgad pupill?

Egentligen gjorde vi bara det bästa av en smått skrämmande situation.

Jag vet inte om receptionisterna insåg allvaret, men läkaren gjorde det och tog mig till den stängda ögonkliniken. Här letade de i en kvart i olika lådor efter nyckeln som skulle finnas där någonstans. Efter några telefonsamtal hittade de den. Nästa utmaning: hur fungerar ögonmaskinen? Läkaren läste bruksanvisningen för första gången i sitt liv samtidigt som han undersökte mig. Kanske inte det mest rogivande intrycket. Till sist kom en sköterska och hjälpte honom.

Efter att de ställde frågan om jag var helt säker på att jag inte hade ont för tusende gången, och de därmed antagligen uteslutit hjärnblödning och tumör och liknande, var det dags för nästa steg: högt blodtryck och – ve och fasa – syfilis! Camilla berättade skräckhistorier om Karen Blixen som tydligen fått syfilis och blivit blind innan hon dog.

Ett blodtest och en timme senare var både blodtrycket och syfilis uteslutet. Men något svar på detta läkarmysterium kunde de inte hitta. En gigantisk svart pupill och en vanlig, ett monster som taget ur en tecknad serie, men inga som helst andra symptom. Vi lämnade mottagningen lika fnittriga som när vi kom, och med en tid hos ögonspecialisten i morgon kl. 10.

Fortsättning följer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s