Ett läkarmysterium, del 2

Therese körde mig till sjukhuset på morgonen. Receptionisten kände igen mig och tittade direkt på ögat. Och skrattade. Betydligt mer normalt, men fortfarande olika stora pupiller.

På ögonkliniken fick jag den mest grundliga läkarundersökning jag varit med om. Ett stort antal maskiner, detaljbilder av ögonen och en kvinna som inte bara lyste med en ficklampa, utan som gick igenom varenda vrå av mina ögon för hand. Vad hittade de? Absolut ingenting. De konstaterade att jag såg lite sämre på ögat med den stora pupillen. Sämre än vanligt då alls.

Det enda stället de inte kunde leta på? Bakom ögat.

Det var tydligt att ingen har någon aning om vad som är orsaken. De uteslöt en nervskada på ögats framsida, men nästa teori är att en sådan skada sitter på baksidan. Därför har läkaren beordrat en MRI-scan, alltså en hjärnscanning. En sådan är dyr och jag får först svar från försäkringen i morgon bitti på om den täcker eller inte. Jag ska in och scannas på förmiddagen.

Samtidigt ska de ta ett nytt blodprov och vanliga röntgenbilder. Jag tror egentligen inte att allt detta ska resultera i något, men samtidigt har jag varit riktigt nervös under dagen. Alla jobbar och ingen ska med mig den här gången, så ingen att skämta med. En hjärnscanning? Det kan ju fortfarande visa sig vara något allvarligt.

För att toppa allt ringde mobilen när jag kissade. Jag har inte längre någon mobil. Någonstans där blev det för mycket och för första gången i mitt liv kände jag, om än bara för någon halvtimme, att jag bara inte orkade vara glad mer och helst ville krypa ihop i ett hörn. Att folk börjar lämna destinationen för gott spelade säkert också en roll. Johanna och Astrid fick mig dock snabbt på banan igen och Johanna hade dessutom en extramobil som jag nu satt mitt simkort i. Jag har inga nummer men det går fortfarande att ringa mig.

Nu ska jag sova. Fortsättning följer…

Annonser

En reaktion på ”Ett läkarmysterium, del 2

  1. Hoppas du känner vårt stöd. Tänker på dig och hoppas att du kan sova gott. Har googlat på förstorad pupill så nu vet jag att det kan vara ingenting eller allvarligt. Tror och hoppas att allt er bra med dig. GLÖM NU INTE ATT RAPPORTERA MED DET SAMMA. Även om allt är bra. Jag kommer att kolla både blogg och personligt meddelande på facebook när jag vaknar (brukar vara uppe en tur runt kl 4). Vill också säga att det är både okej och naturligt att ha nedturer ibland. Avskeden är en av nackdelarna med ert arbete, men tänk så många positiva möten med olika personer ni får vara med om.
    Många kramar!
    Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s