Drömmen om London

Jag ser plötsligt London i allt. Jag hör en låt och tänker på hur jag lyssnar på den när jag går längs floden i London. Jag ser ett Youtube-klipp och tänker att jag träffar personen i det på Londons gator. Jag ser en serie som får mig att drömma om Londons nattliv. Jag svarar i telefonen på kontoret och ser framför mig hur jag istället svarar i telefonen i en reception på ett hotell i – just det – London. Jag ser framför mig hur jag bor där, lever där, träffar någon där och stannar där för alltid.

Jag drömmer om miljonstaden, sevärdheterna, människorna, mångfalden, livet, pulsen, känslan. Jag ligger just nu sömnlös – och det är inte första gången – för att jag inte kan sluta tänka på det.

Och varje gång jag tänker på det pirrar det något så ofantligt i magen. London!

Jag googlar festivaler i stan, läser om museer och tunnelbanan, tittar på vackra bilder, kollar jobbmöjligheter och läser på om eventuella papper och visum som behövs.

Samtidigt vet jag att det är helt andra visum jag borde läsa på om. Jag borde känna den här glädjen inför Mexiko, kanske till och med inför Kina, inför de möjligheter som är mer nära tillhands. Ändå är det bara London jag drömmer om. Och varför? Jag har aldrig tänkt på London tidigare. Idén uppstod bara för några månader sedan, innan dess var det helt andra planer som gällde.

Jag har aldrig haft en dröm. Alltid mål, men aldrig en dröm. Kanske är det såhär en dröm känns?

London.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s