Fler dataspel med känsla

***SPOILERVARNING! Spela spelen istället för att läsa 😉 ***

Jag har tidigare skrivit om olika dataspel med starka känslor, och det tänker jag fortsätta med. Framför allt älskar jag spelserien The Walking Dead, och om jag minns rätt skrev jag om de svåra val man tvingades göra i första spelet, och som var vad som gjorde spelet så himla bra.

För ett par veckor sedan spelade jag uppföljaren, och även där var valen svåra. I en zombiefylld värld där överlevare gör vad som helst för att just överleva är det inte zombierna som är den stora faran, utan andra människor. Och likt TV-serien med samma namn gör spelet ett briljant jobb med att visa detta.

The Walking Dead 2

I spelets uppföljare spelar men den lilla flickan Clementine, som i slutet av första spelet kom ifrån de övriga i gruppen och tvingades fortsätta ensam. Hon är kanske 10-11 år och otroligt oskyldig i en så grym värld. Det sista hon tvingades göra i första spelet var att välja om hon skulle skjuta sin bästa vän, som blivit smittad av zombieviruset, eller om hon skulle fly och lämna honom att dö ensam.

Förutom att välja om man litar på de nya människor man träffar i tvåan kom det allra svåraste valet halvvägs in i spelet. Och det rör sig om något extremt enkelt som inte alls har med liv och död att göra!

Clementine har fått en ny kompis i och med en av männen i den nya gruppen. Men i jakt på skydd stöter de på en ny grupp – och i den finns Kenny, en av huvudpersonerna från första spelet! Ett kärt återseende mellan Kenny och Clementine, som trots att Kenny gjorde en del mindre älskvärda saker i ettan har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Kenny förlorade till exempel fru och barn i ettan, så på många sätt förlåter man hans mindre goda handlingar i ettan.

Kenny har hittat en ny kärlek i den nya gruppen och han övertalar sina nya vänner att Clementine är en OK person, och de går med på att ta in henne och hennes nya grupp. Så vad är då det svåra valet?

Vid den första middagen när alla är samlade tvingas Clementine att välja: vilket bord sätter hon sig vid? Väljer hon att äta tillsammans med sin nya grupp och nya vänner, särskilt då mannen hon kommit extra nära, eller väljer hon att sätta sig hos sin gamla kompis Kenny och hans nya grupp, som hon inte känner alls?

Som spelare satt jag länge innan jag kunde ta ett beslut! Vilket val jag än gjorde visste jag att jag gjorde någon ledsen, att jag svek en av dem. Och att ett spel får fram de känslorna är ju klockrent!

Gone Home

Jag letade efter liknande känslosamma spel där det är själva berättelsen som driver spelet, inte en massa pang-pang och action. Och jag hittade det briljanta Gone Home! Ett väldigt kort spel som tar ca. två timmar att ta sig igenom – inte längre än att titta på en film – men som tar en väldigt enkel idé och gör något vackert av det.

I spelet spelar man en amerikansk tjej som kommer hem efter att ha rest runt ett år i Europa. Hemkomsten sker med kort varsel, men när man knackar på dörren är ingen hemma.

Genom att leta igenom huset hittar man ledtrådar om vad som har hänt. Familjen är nyinflyttad och huvudpersonen har inte själv varit i det nya huset förr. Redan tidigt i spelet börjar allt tyda på att det är ett hemsökt hus, och tankarna kring vad som hänt familjen som bor där börjar såklart löpa fritt.

Men här kommer det briljanta: Det har inte hänt något! Ju längre man spelar desto mer uppenbart blir det att föräldrarna har åkt iväg på en terapiresa för att reparera sitt äktenskap, och att lillasystern har rest iväg med sin flickvän.

Föräldrarnas berättelse om det trasiga äktenskapet ger sig till känna i brev som mamman har skrivit till en vännina om hur hon halvt är otrogen med en kollega. Och lillasysterns berättelse tar man del av i olika dagboksanteckningar. Under det gångna året har hon haft svårt att anpassa sig i den nya skolan. Hon hittar en vän och vänskapen leder till något mer, vilket i sin tur blir ett problem eftersom det är ett lesbiskt förhållande det rör sig om.

Parallellt har lillasystern och hennes nya vän gjort det till ett projekt att ta reda på om det spökar i huset, vilket är varför man leds att tro att det är just en spökhistoria man spelar. Vilket det alltså inte alls är.

Slutklämmen är när man får reda på var lillasystern är: hon har helt enkelt stuckit hemifrån för att roadtrippa med flickvännen. Varken mer eller mindre.

Jag satt spänd genom hela berättelsen, ett gott betyg!

The Ship

Det jag spelar just nu är The Ship, som även det är ett annorlunda spel men som är något helt annat än The Walking Dead och Gone Home. Idén är ganska vriden: man spelar en av passagerarna på ett skepp, och för att själva överlava tvingas passagerarna att mörda varandra. Man har en av de andra passagerarna som sin måltavla samtidigt som man är jagad av en av de övriga. Det gäller att oupptäckt hitta sin måltavla samtidigt som man inte vet vem det är man är jagad av.

Hur briljant som helst!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s