Överraskningsmomentet i filmer och böcker

Pappa och jag ser helt olika på hur mycket man ska veta om en film eller en bok innan man tittar på den eller läser den. Pappa vill gärna veta hur det slutar så han vet om det är värt att spendera tiden på den. Jag vill inte veta något alls utöver vilken genre det är.

Nu vet jag var pappa har ärvt sin inställning ifrån. Jag tittar på en serie och helt plötsligt utbrister farmor: ”Har han dött än?”

Nej, det hade han inte.

”Nehej, oj,” säger hon, tätt följt av: ”Men hon har väl blivit våldtagen?”

Neeeeeej, inte det heller hade hänt än! 😛

Jag vill inte ens veta att ”det kommer att hända mera”. Om det händer mera kommer det som en positiv överraskning, något helt oväntat. Det faktum att jag nu vet att något kommer att hända – även om jag inte vet vad det är – har ju redan delvis tagit bort överraskningsmomentet.

Mina absolut bästa filmupplevelser har varit när jag gått på bio och någon annan har valt filmen. Jag har inte känt till något mer utöver titeln. Inget alls. Underhållningsvärdet blir så otroligt mycket större, även om filmen i sig kanske bara visar sig vara halvbra.

Jag förstår inte varför många inte kan se det här. De vet inte vad de missar! Hur kan man inte vilja bli överraskad och få mer ut av underhållningen? Jag antar att det är av samma anledning som att vissa personer inte gillar när folk överraskar dem i verkligheten. Det kanske känns bättre att veta.

Så är det hur som helst inte för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s