Backpacking i Kina, del 2: Spökstaden Ordos

DSC_4653

Ordos musem, en väldigt udda byggnad som står ut.

Missa inte bildspelen längst ner.

Jag vill börja med att säga att Ordos inte är någon spökstad alls. Museet som man ofta ser på bild, och som har blivit en symbol för stadens misslyckande, är öppet för allmänheten, och det har personal och besökare, om än inte så många.

Ett stenkast därifrån ligger McDonalds och ett hyfsat aktivt köpcenter. För att uppleva det öde i staden måste man ta sig bort från centrum, till bostadsområdena.

Kangbashi

Vi tog en taxi från Dongsheng till stadsdelen Kangbashi tidigt på morgonen. Innan hon släppte av oss drog taxichauffören fram sin mobil. Hon ville ta en bild med oss alla tre.

DSC_4625Vi klev av vid ett stort, öppet torg. Det var omgivet av ett jättelikt och lyxigt hotellkomplex som antagligen var öppet men som inte tydde på att det hade många gäster. På torget stod jättelika statyer, och i andra änden skymtade vi det omtalade museet.

En ensam man vandrade över torget vid den karakteristiska statyn av två hästar, och ett par bilar passerade på den stora, öppna vägen. I övrigt var det inget folk i den här delen av troget.

Vi promenerade till museet, gick igenom en säkerhetskontroll och spenderade den nästa timmen med att lära oss om Inre Mongoliets historia. Genghis Khan ligger begraven utanför stan. På de övre våningarna i museet fanns en utställning om Orodos tioårsjubileum där vi lärde oss mer om hur man tänkt när man började bygga staden i början på 2000-talet, samt en utställning om Mao.

20140504_131730Kaffe och hamnområdet

Vid det här laget var vi rejält kaffesugna. Kaffe, skulle vi upptäcka flera gånger under resan, är svårt att få tag på utanför turistområdena. Museets lilla fik hade det inte. Inte heller de flesta restauranger på det närliggande köpcentret. Vi gick till sist till McDonalds, det enda säkra kortet som är någorlunda lika över hela världen.

Från köpcentret promenerade vi vidare i jakt på de mer öde delarna. Målet var att få se ett tomt bostadsområde. Och vi behövde inte gå långt förrän gatorna blev tomma. De är riktigt breda, men till skillnad från Dongsheng där vi bodde och där trafiken var konstant fanns här nästan inga bilar. Någon enstaka körde förbi då och då, men för det mesta kunde vi gå mitt på de fyrfiliga vägarna utan att någon var i sikte.

Ordos coola hamnpromenad.

Ordos coola hamnpromenad.

Vi såg ett pariserhjul en bit bort och tog sikte på det. Vi passerade flera jättelika parker, massor med konst. All denna konst. Så många statyer, men de enda som fick uppleva dem var de parkskötare som vi såg då och då. Allmänheten lyste med sin frånvaro.

Pariserhjulet visade sig vara en del av ett litet nöjesfält intill ett område kring en flod som löper genom stan. Det var stängt. Vi tog trappan ner till flodkanten, som var utsmyckad med en lång park så långt vi kunde se. På andra sidan fanns ett helt nybyggt bostadsområde och gigantiska målningar på stenmuren längs vattnet. Hela området var uppbyggt som om det var nöjesområdet Orchard Road i Singapore eller vackra The Bund i Shanghai. Skillnaden var bristen på människor.

Vi stannade till vid den enda kiosken som visade tecken på liv. Försäljaren blev förvånad och när vi ville ha en glass öppnade han frysen, som låg begravd i bråte på baksidan. Glassen var antagligen ganska gammal.

Hamnområdet var även aningen förfallet, som en kontrast till allt det nya och moderna. Stentrapporna var trasiga och brädorna på promenadstråket längst ut var slitna. Det såg ut som om de funnits där i många år men som om ingen har skött om dem.

Hur coolt är inte detta konstverk, bestående av en massa hästar i naturlig storlek?

Hur coolt är inte detta konstverk, bestående av en massa hästar i naturlig storlek?

Öde bostadsområden

Till sist lämnade vi floden och fortsatte jakten på ett öde bostadsområde. Vi gick i riktning mot något som såg lovande ut en bit bort. På vägen stannade vi till vid en bensinstation för en kisspaus. Jag fick flytta bort städgrejer för att ens kunna ta mig in på toan.

Öde hus. De flesta byggnader har någon enstaka invånare, men allt för många lägenheter står helt tomma.

Öde hus. De flesta byggnader har någon enstaka invånare, men allt för många lägenheter står helt tomma.

Vi hittade snart vad vi letade efter: ett område med flera stora lägenhetskomplex, omgett av ett stängsel men med öppen grind. I mitten av området fanns två våningar av öppna lokaler ner i marken, som ett litet köpcenter. Byggnaderna var välskötta och några få personer kom och gick. En man satt på en balkong. Men området som såg ut som om det skulle ha varit ett köpcenter var helt öde, fönstren var trasiga och antagligen hade ingen haft sitt företag här på många år, om ens någonsin.

Vi tog hissen upp i ett av komplexen. Flera av dörrarna hade meddelanden från hyresvärden på sig, antagligen för att de stod tomma. En enstaka lägenhet hade tecken på att någon bodde där då det stod en cykel utanför.

Urban exploration

Vi gick ner i shoppingområdet i källarplan och hittade strax en öppen dörr. Vi befann oss plötsligt i en mörk gång och beslutade oss för att följa den med hjälp av lampan på kameran. Det är svårt att säga om gången hade varit något och sedan övergetts eller om den aldrig blev färdigbyggd. Antagligen det sistnämnda. Hur som helst hittade vi snart ännu en öppning, och plötsligt stod vi i det underjordiska parkeringshuset som tillhörde bostadsområdet ovan oss.

Shoppingcentret. Det här området bestod av två våningar under markplan, med nästan helt tomma lägenhetskomplex runt om. Det såg inte ut som att lokalerna någonsin har använts.

Shoppingcentret. Det här området bestod av två våningar under markplan, med nästan helt tomma lägenhetskomplex runt om. Det såg inte ut som att lokalerna någonsin har använts.

Jag gillar urban exploration av den här typen och har tidigare utforskat gamla tunnlar, bunkrar och fabriker i bland annat Göteborg. Mamma hade nog aldrig varit med om något liknande, men ändå var hon förvånansvärt snabb att haka på och till och med ta initiativ att gå djupare in. Det var spännande!

Naturligt ljus kom in från öppningar i taket. Det fanns kanske 3-4 bilar i ett hörn, de flesta dammiga. I övrigt var hela parkeringshuset helt tomt, ännu ett bevis på hur få som bor här i förhållande till vad som var tänkt.

Väl uppe vid ytan igen lämnade vi bostadsområdet men hittade snart en ny byggnad. En halvrund sak, antagligen tänkt att innehålla lägenheter, som inte alls var färdigbyggd och inte visade några tecken på att någon jobbade på det. Nu blev det för mycket för mamma, men jag gick in och tog mig till toppen. Rum efter rum av kala väggar, och en väldigt häftig och öppen entré med stora pelare.

Bildspel: Urban Exploration i Ordos

Detta bildspel kräver JavaScript.

Solnedgång över Genghis Khan Square

Vi avslutade dagen med mat och kaffe i det aktiva köpcentret vi besökte tidigare på dagen. Från fönstret hade vi utsikt över torget där taxin släppte av oss på morgonen – Genghis Khan Square som det heter – när solen gick ner. Riktigt vackert!

Vi tog en taxi, åkte tillbaka till Dongsheng, och kände oss redo för nästa del av resan: turiststaden Xian.

Bildspel: Spökstaden Ordos

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa del: Xian.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s