Vardag i London

Charlie Chaplin står och larvar sig med sin käpp. London Eye snurrar sitt långsamma varv. En liten flicka jagar duvor med sin kamera. Det är soligt och bara en liten gnutta för varmt och jag sitter i en park och väntar.

Joselo från Mexiko och hans kompisar har varit här i några dagar. Det är honom jag väntar på. För tredje dagen i rad har vi hjulet som mötespunkt, mitt emot Big Ben.

Vi har cyklat i Hyde Park, shoppat i Covent Garden och längs Oxford Street, varit på Ripley’s Believe It Or Not museum, vandrat kring Soho och Picadilly Circus, besökt marknader och riktiga brittiska pubar, promenerat på broar över floden Thames och såklart åkt hjulet. I dag åker han vidare till Amsterdam och Paris.

Hemma är det alltid liv. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, det är alltid någon där. De flesta jobbar såklart men har olika tider och olika lediga dagar. Sätter man sig i vardagsrummet är det alltid någon som slår sig ner och pratar och är man ledig är det alltid någon där som man kan hitta på något med. Det är både för- och nackdelen. Det är svårt att bara sitta ensam med datorn eller få vara ensam lite. Men jag kan inte föreställa mig något annat. Jag skulle bli tokig om jag hade en egen lägenhet och var ensam i den.

I dag har ett gäng dragit till Leicester Square för att vara med i festligheterna kring VM. Någon som tror jag bryr mig? Jag köpte dock två flaggor: en brittisk och en svensk. Först efteråt insåg jag att det ju är Englands flagga och inte Storbritanniens jag borde ha köpt, och att Sverige inte ens är med. Oops.

Min resrutt till jobbet består av en tio minuters bussresa i dubbeldäckare följt av trettio minuter i ”tuben”, den norrgående svarta linjen från Tooting Broadway till Elephant & Castle. Jag älskar båda de namnen! ”Tooting” och ”Elephant & Castle”. Det sistnämnda är ett område nära centrala London.

Hostellet jag jobbar på är ett stort, fräscht och modernt ställe för att vara ett hostel. Trevliga arbetskamrater, mycket skratt bakom receptionsdisken. So far so good.

Med tanke på hur snabbt allt har gått känns det som att jag varit här jättelänge. 16 dagar har gått nu. Att nu bli påmind om Mexiko kändes konstigt – det var en helt annan värld i en helt annan tid, men samtidigt känns det som om det var i går. Veckan i Sverige med återseende av gamla kompisar, besök på gamla skolan, osv. känns avlägsen den också. En underlig känsla.

Att jag fått så billigt men bra boende och ett bra jobb så snabbt har även gett en annan fördel: pengar! Jag hade ju sparat upp i ett år med tanke på att jag kanske skulle gå en månad eller två arbetslös och att hyran generellt är så hög i den här staden. Härom dagen kom dessutom skatteåterbäringen: drygt 15 000 eftersom jag kunde göra avdrag för arbete utomlands. Nu är jag med andra ord rik! 😀

De sista delarna om Kinaresan kommer snart, jag lovar. Likaså bilder från London.

Annonser

En reaktion på ”Vardag i London

  1. Ja ibland blir man förvånad över hur snabbt det går, både att anpassa sig och att få till en ”vanlig” vardag med rutiner. Det mest förvånande är ändå hur kul det är att förändra sin vardag ibland.
    Eftersom jag följer dig både på Facebook och Instagram också känns det som att jag får ta del av din nya tillvaro även om avståndet är stort. Gläds över att du har det bra.
    Vill du ha möjlighet att sitta med datorn eller ”vara ensam” finns det säkert ett bra kaffe som du kan gå till.
    Joselo börjar visst kännas som en bekant till mig, hälsa honom.
    Ha det så bra i dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s