Skottland

Jag har hintat på sociala medier om att jag eventuellt tänker lämna London, men jag har inte velat blogga om det förrän jag visste mer. Var är det jag tänker flytta till, varför, och när blir det av?

Det hela började för någon månad sedan när Miki och jag – Miki är tjejen jag ska flytta till Australien med – båda kände att vi var klara med London och att december – som vi planerade att flytta i – kändes väldigt långt borta. Vi ändrade och sa att vi kanske ska lämna landet redan i september istället. Båda behöver tjäna ihop lite mer pengar först innan det blir av.

Så det var planen, men någon vecka senare kände jag att nej, det här går inte. Jag älskar mitt jobb och jag har inget emot London, men att ”slösa bort” ett helt halvår bara på att tjäna ihop pengar känns… slösigt. Jag vill vara mer än bara ”nöjd”. Jag behöver ett annat jobb, gärna i en annan del av Storbritannien.

Jag googlade löst lite gods och lyxiga slottshotell men det var först när min kollega berättade om Eriska, ett slott i Skottland som hon varit receptionist på, som jag sökte något på allvar. Eriska ligger på en privat ö. På deras hemsida beskriver de vilka karriärmöjligheter de erbjuder och de varnar där för att man som anställd kommer att spendera en hel del av sin fritid ensam. De står för bostad, men närmsta landsby ligger 20 minuter bort med bil.

Det passar mig perfekt! Jag förälskade mig i stället och när vänner sa ”men det finns ju inget att göra där!” tänkte jag att ”det finns massor att göra, men det är landsbygdsaktiviteter snarare än storstadsditton!”

Jag skickade mitt CV trots att de positioner de sökte kandidater till inte passade mig. Restaurangchef, housekeeping manager, sådana saker. Jag skrev i mitt mejl att jag sökte en receptionistroll eller någon form av guest relations, och som om det vore ödet fick jag ett positivt svar tillbaka att de faktiskt sökte en receptionist som kunde börja i april.

En telefonintervju senare kunde jag bara vänta på att intervjuerna med andra kandidater skulle bli klara. Jag visste såklart att det fanns en risk att jag inte skulle få jobbet, men även om jag kan vara ambitiös brukar jag vara realistisk i hur jag planerar min framtid och därför oftast få det som jag vill ha det.

I dag kom svaret. Jag fick inte jobbet. På två veckor uppstod och krossades drömmen om Eriska. (Helt orelaterat till det min kollega skämtsamt skrev i mitt namn på Facebook i går – jag hatar inte mig själv. Det gör jag såklart inte 🙂 ).

Samtidigt som allt detta pågått har min chef – och jag tar detta som en stor komplimang – skämtsamt gått från ”snälla lämna oss inte” till ”svikare, du får inte lämna oss!” till ”om du lämnar London kommer du aldrig hitta din sanna kärlek”. Han har löst föreslagit att jag ska få en ny position så att han på så vis med gått samvete kan ge mig högre lön i förhållande till kollegorna än vad jag redan får. Problemet är att det inte riktigt finns någon position att skapa. Jag är tvåa i led av sju receptionister att ha den inofficiella titeln ”reception manager”, något som i så fall skulle kunna göras till en officiell titel, men han som för nuvarande håller den positionen har inga planer på att lämna RestUp.

Samtidigt finns drömmen om Skottland – eller den engelska landsbygden – kvar. En sommar på landet eller vid en skotsk sjö vore inte så dumt. Kanske räcker det med att ”bara vara nöjd” med tillvaron och spendera än andra sommar i London, men i dag ska jag på allvar söka fler positioner. Vem vet när jag kommer att flytta och i så fall var det bli 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s