Hemkänslan i Sydney

Jag har tidigare skrivit om mina tre kriterier för att ”känna mig som hemma” och verkligen trivas på en ny plats. De här kriterierna kan inte ”tvingas” fram — de måste uppfyllas med känsla och utan att jag försöker uppfylla dem för uppfyllandets skull. Först då — när alla tre har mötts, ärligt och äkta — stortrivs jag på en ny bostadsort.

  • Köra bil
  • Besöka högsta byggnaden/punkten
  • Vara så kissnödig när jag kommer hem att jag inte ens tar av mig ytterkläderna

Det tar vanligen flera månader innan alla tre fallit på plats, men oftast uppfylls inte alla till hundra procent. Ibland noll procent, som i London, där jag aldrig var uppe i The Shard trots massvis med möjligheter och till och med gratis inträde i och med att vi sålde biljetter dit i receptionen.

Nu när Sydney-vistelsen börjar lida mot sitt slut (mindre än två veckor kvar till Nya Zeeland följt av Sverige!) är det dags för en utvärdering, med mina tre kriterier i fokus. Hur väl har jag trivts här?

Jag gillar Sydney. På papper har den allt jag söker i en storstad: höga och moderna byggnader, mycket luft, ett tydligt centrum, rent och hektiskt. Men det har samtidigt känts lite ytligt, som om jag aldrig riktigt kommit under skinnet på stan på samma vis som jag gjorde med London, detta trots att jag besökt många icke-turistiga platser. Jag har inte haft massor med vänner som i London. Jag kommer bra överens med huskamraterna, och Robert har blivit min bästa vän här, men kollegorna har jag bara trivts med arbetsmässigt utan någon privat relation till dem, och jag har inte skaffat mig fler vänner utanför jobbet och hemmet (förutom Robert).

Så hur har det gått för kriterierna?

Högsta bygganden

Denna uppfylldes spontant och ärligt häromdagen, och det var det som inspirerade mig till att skriva detta — det var den sista stora milstolpen! Vi åt middag i den roterande restaurangen i Westfield Tower.

Lustigt nog infann sig inte den där känslan av ”yes, alla tre har uppfyllts!” (som har hänt i bland annat Kungsbacka och på Lanzarote) och det kan bero på att restaurangen inte var högsta våningen öppen för besökare — det finns en utkiksvåning snäppet högre upp, och där har jag aldrig varit.

Dessutom har de andra två snudd på uppfyllts, men ändå inte…

Köra bil

Jag har kört bil vid två tillfällen relaterat till Sydney. Första gången var innan jag flyttade hit, när Miki och jag åkte hit i några dagar och hyrde bil. Just för att jag ännu inte bodde här så räknas det inte. Andra gången var i Alice Springs — det var alltså när jag bodde i Sydney, men inte i Sydney. Därför räknas inte det heller helt, fast jag tidigare tänkt att det gjorde det. Det är först nu när jag trodde att jag uppfyllt alla tre som jag insåg att jag egentligen inte har gjort det, och att det var en lite tillgjord lösning att jag intalade mig själv att jag uppfyllt det.

Vid två tillfällen har jag varit nära att köra i Sydney, när jag bodde i Sydney, men vid båda tillfällen slutade det med at någon annan var chaufför.

Kissa

Jag har flera gånger kommit hem från jobbet och varit jättekissnödig. Det har räknats till kriteriet, men inte till hundra. Jag har nämligen alltid åtminstone hunnit slänga av mig skorna i all hast. Det har alltså varit illa, men inte tillräckligt illa.

Vid ett tillfälle då jag promenerade hem istället för att ta bussen trodde jag att idag var dagen. Men jag fick tillslut gå i en buske strax innan jag kom hem, så illa var det. Räknas alltså inte.

Och vid ett tillfälle rusade jag in på toa utan att ta av mig skorna, men det var tillgjort och inte ärligt/äkta — jag gjorde det just för att jag ville uppfylla kriteriet, inte naturligt.

Sammanfattning

Tiden här är inte slut, mycket kan fortfarande hända. Att kriterierna har snudd på uppfyllts är helt klart ett gott tecken, och även om jag åkte härifrån i dag så är Sydney en av mina favoritstäder. Att de inte gjort det till hundra är dock ett tecken på att det inte är framtidsstaden för mig. Och det går också hand i hand med att jag inte har några människor som drar mig tillbaka just hit. Relationen med Robert har jag alltid vetat tar slut när jag flyttar (även om vi har diskuterat möjligheten att stanna), men skulle jag flytta tillbaka till Australien har jag fler vänner i Brisbane och Melbourne än i Sydney.

Ska bli spännande att se om London vol. 2 slutar med en full pott 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s