RECENSION: Good Night, and Good Luck

  • Recension: Good Night, and Good Luck
  • Skriven: 22 september 2009

George Clooneys historiedrama Good Night, and Good Luck från 2005 kan sammanfattas som ett nutida slag för pressfriheten, sett ur ett historiskt perspektiv. I 1950-talets medievärld är Edward Murrow programledare för ett nyhetsprogram där kontroversiella ämnen tas upp. Men när kampen mot kommunismen enligt Murrow och hans team går för långt beslutar de sig för att ifrågasätta senatorn Joseph McCarthys metoder. I processen trampas både politiker och sponsorer över tårna, och situationen blir en fråga om pengar, objektivitet, pressetik och -frihet.

Filmen kan lätt uppfattas som rörig och förvirrande. Handlingen håller ett högt tempo och dialogerna är många och inte sällan krångliga. Utbudet av karaktärer, däribland en viss Fred Friendly skildrad av Clooney själv, känns stundom svårt att ta till sig.

Men under ytan döljer sig en detaljrikedom som för den uppmärksamme är fascinerande och väl berättad. Från karaktärernas inbördes relationer till deras historiskt relevanta vana att röka. För att inte tala om den historiska korrektheten på ett bredare plan. En del av tjusningen ligger i att verkliga personer, som McCarthy själv, skildras genom gamla filmklipp och inspelningar. Att Clooney valt att göra filmen i svartvitt är sedan en detalj vars värde kan diskuteras.

Samtidigt är det just de många detaljerna och det röriga intrycket som gör att filmen tappar en del. Den historie- och journalistikintresserade har mycket att hämta, men annars blir handlingen lätt jobbig att följa med i. Budskapet om pressfrihet och medias roll i samhället är tydligt, men som fängslande berättelse tappar filmen en del. Det är därför med blandade känslor jag tittar på när Clooney gör ett tappert försök att slå ett slag för den grävande journalistiken, men bara lyckas till hälften.

Betyg: 3

Annonser