Uppdatering — Kortspel 2017

Sedan jag flyttade tillbaka till London i somras har det dels hänt massor på kortspelsfronten, dels absolut ingenting. Jag har lagt ut drösvis av bilder på sociala medier (du följer väl mitt spelkonto på Instagram?) och skrivit mycket på engelska, men samtidigt har inga av mina kommande spel ännu släppts. De är dock på väg innan 2017 är slut, och på begäran kommer här ett informationsinlägg på svenska 🙂

Vad händer med Trains & Cargo?

Lugn, det kommer. I somras satt jag med familjen på uteplatsen i Kungsbacka och testade grundidén till Trains & Cargo, inspirerat av ett dataspel Caroline och jag spelade och med handskrivna lappar/spelkort. Efter att jag flyttade till London påbörjade jag designprocessen på allvar. Först kom en prototyp i röd ask som jag bombade Facebook och Instagram med bilder på samtidigt som jag fortsatte provspela med vänner. Efter att ett så kallat ”art test” gjordes på http://www.thegamecrafter.com, den amerikanska hemsida där alla mina spel säljs och trycks, fick själva spelkorten behålla sin grunddesign men asken och spelbrädet gjordes om helt för att se proffsigare ut.

Spelet är helt klart. Korten har omformulerats ett flertal gånger och reglerna finslipats. Så varför går det inte att köpa än?

För att det blev dyrt. Fler komponenter än bara spelkort och en större ask än till exempel Högsta Budet gör att priset går upp. Att det säljs som ”print on demand”, det vill säga att ett spel trycks varje gång någon köper det snarare än att det finns ett färdigtryckt lager, gör att priset blir ännu högre. Vi talar $50+ (400 SEK + frakt + import = över 600 kr.)

Den gamla röda prototypen av Trains & Cargo.

Den gamla röda prototypen av Trains & Cargo.

Det finns dock en lösning: ”crowd sale”. Det innebär att spelet under en vecka blir billigare ju fler som köper det, med en garanterad rabatt på $5 (även om du är den ända i världen som köper det). The Game Crafter tar ingen vinst på crowd sale-spel varför den garanterade rabatten blir möjlig. De hoppas istället att tillräckligt många ska köpa för att de ska tjäna på själva trycket. När veckan är slut trycks alla spel och alla betalar det lägsta pris som uppnåtts, oavsett när under veckan du la in din beställning. Smart! 😀

Crowd Sale kräver dock en del: jag måste ha så kallat ”social proof” i form av recensioner som ger spelet tummen upp, en kampanjvideo som jag ännu inte filmat, samt ett godkänt ”sanity test” under vilket The Game Crafter ser över regelboken, informationen om spelet på deras hemsida, etc. Allt detta tar tid och just nu sitter jag bara och väntar.

Med andra ord: Spelet är klart, försäljningsprocessen är det inte. Allt jag kan säga är ”i höst”.

Vad är det för mammut jag sett på bild?

Det är omslaget till ett helt nytt spel. I väntan på Trains & Cargo har jag ju inte velat sitta och uggla, så inspirationen för ett helt nytt spel dök en dag upp: Tribal Hunt. Detta är ett enklare kortspel för två spelare där man turas om att spela som en mammut och en jägare. Jägaren måste döda mammuten för att mata sin by. Mammuten måste undvika de spjut som jägaren kastar. Under spelets gång blir din by mindre och mindre allteftersom den svälter och den som håller sin by vid liv längst vinner. Brutalt!

Konst är alltid ett problem då det är dyrt. Jag löste detta i Trains & Cargo genom en kombination av illustrationer under så kallad ”public domain” (får användas fritt, även kommersiellt) och att köpa bilder. För Tribal Hunt hittade jag dock en konstnär som jag beställde helt ny konst av. Resultatet blev enastående! Mammuten och alla andra bilder relaterade till spelet är hennes design efter mina önskemål och när jag gjorde ett ”art test” på The Game Crafter fick spelet hela 95% (Trains & Cargo fick 81%)! Det är ett helt fantastiskt betyg!

När kan jag köpa Tribal Hunt?

Samtidigt som Trains & Cargo. Likt Trains & Cargo är Tribal Hunt egentligen färdigt. Jag ska göra lite småjusteringar i designen och regelboken men det tar inte mer än en timme så snart jag väl tar mig tiden till det. Återigen för att det ska bli billigare för dig kommer jag dock att släppa Tribal Hunt samtidigt som Trains & Cargo så båda kan köpas samtidigt som — spara på frakten! Tribal Hunt är ett mindre, enklare spel som kanske inte står lika bra på egna ben som Trains & Cargo. Troligtvis kommer dessutom även Tribal Hunt att ges ut som ”crowd sale” med garanterad $5 rabatt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men, har jag inte sett mammuten på andra produkter?

Jo, det stämmer. För att fira 1000 följare på Instagram, och tack vare det fantastiska mottagande konsten till Tribal Hunt fick, lanserade jag nyligen en butik med denna konst på Redbubble.com. Här kan du köpa tryck från Tribal Hunt — och i framtiden även kommande spel — på tröjor, väggklockor, telefonskal, kuddar, med mera. Redbubble är ett community för konstnärer där jag tidigare sålt mina egna foton, och nu kan du alltså även köpa konst från mina kortspel 😀

Varför på engelska?

Bra fråga! Både Trains & Cargo och Tribal Hunt är helt på engelska, utan svenska motsvarigheter. Jag har dessutom en ny uppdaterad hemsida för mina kortspel som helt är på engelska. Den svenskspråkiga informationen har tagits bort eller minskats ner då det är dubbelt arbete att hålla informationen uppdaterad på två språk.

Eftersom spelen trycks i USA och jag gärna spelar dem med alla mina vänner, svenska som engelskspråkiga, är det just engelska som fått ta plats. För när allt kommer omkring gör jag ju allt detta av en enda anledning: jag tycker att det är kul. Jag försöker inte sälja, jag tjänar inga pengar och jag gillar att både skapa och spela spelen själv.

Jag hoppas dock att informationen i det här inlägget ger mer klarhet i vad som är på kommande, och att du tycker att spelen är minst lika roliga trots att de är på engelska.

Okej, men blir det några spel på svenska framöver?

Kanske. Jag har en ny, gulligare version av Högsta Budet i tankarna. Konsten beställs av samma konstnär som gjorde Tribal Hunt och eftersom det just nu inte finns någon enhetlig version av det spelet (det finns den svenska grundversionen och en mer avancerad engelsk version) vore det kul att ha en version med passande konst som är mindre avancerad och tillgänglig på båda språk.

Finns det ännu fler spel på gång?

Massor! Och även om det kanske inte ser ut så på sociala medier så försöker jag hålla igen med att lägga ut för spridda saker som förvirrar. Jag har tonvis av idéer och redan konsten som ska användas till vissa av dem. Jag har så jag kan hålla mig sysselsatt till långt in i år 2018 🙂

Annonser

En kortspelssummering

(Skrev detta inlägg för några veckor sedan, men det blev aldrig publicerat.) 

Nu har jag garanterat förvirrat folk med alla inlägg och bilder jag lagt ut på sociala medier. Hur många kortspel har jag egentligen på gång, och när kommer de ut? Dags att förklara.

hogsta-budet-highest-bidder-transparentHögsta Budet och Highest Bidder: Art Auction

Högsta Budet — eller Highest Bidder som spelet heter på engelska — är kortspelet jag skapade i somras. Du kan köpa den engelska eller den svenska originalversionen via amerikanska sajten The Game Crafter (ca $10 i frakt till Sverige).

Jag har hunnit spela Högsta Budet med många och fått in recensioner från ett par brädspelsbloggar. Många har sagt samma sak: spelet är kul, men den abstrakta designen är medelmåttig. Spelet har inget tema. Man budar med sifferkort på poängkort som också bara är siffror. Vad är det man budar på, vad är det man budar med, och varför budar man?

Då föddes Highest Bidder: Art Auction. Det är samma spel men med några ändringar:

  • Man budar på konstverk. Jag har slagit mig samman med konstnären Pernilla Lindgren vars verk jag länge sneglat på för de är så coola, så nu kretsar hela spelet kring det. Mycket proffsigare och mer enhetligt!
  • Man budar med pengar. Alltså spelpengar såklart. Istället för ”1”, ”2”, osv. är det nu ”$10,000”, ”$20,000”, osv.
  • Större kort. Originalversionen har kort i storlek som visitkort. Art Auction har större pokersize-kort för att konsten ska framhävas.
  • ”Advanced Play” och nya kort. En rad nya effektkort som jag speltestat i flera månader men som inte fanns med i originalversionen är inkluderade i Art Auction-versionen. Även en tillhörande ”Advanced Play”-regelbok för dessa kort och några nya regler man kan tillföra för att spelet ska vara roligt längre.

20170227_180012

20170227_175456

Kort sagt: Highest Bidder: Art Auction är samma spel och fungerar på exakt samma sätt, men det är mer komplett gällande utseende, tema och spelinnehåll. Köp här. 

Triangles

Till skillnad från Högsta Budet är Triangles inte ett spel i sig. Det är en serie visuellt olika kortlekar som man kan spela många olika spel med. Tänk en vanlig kortlek fast med 90 kort istället for 52. Jag kommer att publicera tre kortlekar och fyra spel: ett basspel som är med i alla tre, och ett unikt spel för varje kortlek. Alla Triangles-spel kan dock spelas med vilken som helst av de tre Triangles-kortlekarna — skillnaden mellan dem är rent visuell.

Du kan redan nu köpa den första kortleken här. De två andra – som har ett havstema och ett insektstema – kommer att publiceras framåt sommaren. 

En Triangles-kortlek innehåller 81 vanliga kort och 9 jokrar. De ”vanliga” korten representerar en tredjedel av en triangel, beskuren på ett av tre sätt: horisontellt, vertikalt eller centrerat. De har alla en siffra från 1-3. Siffrorna 1-3 i samma beskärning utgör en komplett triangel.

Beskärningen kan liknas med spader, hjärter, osv. i en traditionell kortlek. Dessutom har korten tre olika färger, till skillnad från svart och rött i en vanlig kortlek.

De tre planerade kortlekarna i Triangles-serien:

  • Triangles: Original — Har ett världstema med bilder från Sydney, Los Angeles och London. (Köp)
  • Triangles: Oceans — Har ett havstema med bilder på fiskstim, maneter och ett korallrev.
  • Triangles: Beetles — Har ett insektstema med konstverk från en Schweizisk konstnär.

Högsta Budet kanske man tar fram i en situation där man vill spela brädspel eller något större. Triangles passar bättre i situationer där man kan tänka sig spela ett vanligt kortspel.

Vad är Sträckspelsfabriken? 

Titeln på mitt ”spelföretag”. Ett företag är det dock inte. Men jag behövde en hemsida för existerande och kommande spel (www.strackspel.se) och därmed ett namn. 

Vad är The Game Crafter?

Eftersom jag gör detta som en hobby har jag inga lådor med spel liggande. Jag säljer istället som print-on-demand, det vill säga en kortlek trycks så snart den beställts. Detta är dyrare per kortlek men de flesta tryckerier har minimumordrar på flera hundra exemplar och det räknar jag aldrig med att sälja, så tyvärr är det enda alternativet.

Amerikanska http://www.thegamecrafter.com är de enda jag har hittat som gör detta bra. De är fantastiska! Det finns en tysk motsvarighet men de håller inte alls samma kvalitet och bredd.

Frakt till Sverige har dessutom sänkts nyligen, till ca 10 dollar för en kortlek 🙂 

    Så där har vi en summering 😀 Förutom att göra klart spelen har jag spelat in filmer, redigerat produktbilder, skrivit pressmeddelanden, kontaktat spelbloggar, med mera. Jag har hållit mig sysselsatt under mina månader i Sverige 😀

    Och även om jag inte räknar med att sälja något nämnvärt så hoppas jag att du som läser detta är åtminstone lite intresserad 😀 Följ @strackspel.se på Instagram och besök www.strackspel.se. Och köp spelen! 😀

    Slutet på Londonäventyret

    Till den som har missta det: jag är åter hemma i Sverige, om än bara för ett par månader.

    När jag åkte tillbaka till London i augusti var det på obestämd tid. Fantastiskt jobb, bra lön och ett företag som jag visste att jag tycker om. Men allt föll inte på sin plats som det borde och det finns det många anledningar till. Här kommer en snabbsummering:

    • Vi behövde desperat en ny receptionist men anställde en till chef. Vi hade svårt att hitta någon som levde upp till vår förhållandevis höga standard. Min chef är god vän med en kille som tidigare jobbat på företaget och som nu inte trivdes på sitt nya jobb. Vi frågade om han kunde tänka sig att komma tillbaka. Enda problemet: jag hade nu hans tidigare position, och han ville såklart inte gå tillbaka till att vara receptionist. Det föll istället på oss båda att dela en chefsposition och täcka upp för en receptionist, något som gjorde oss båda olyckliga.
    • Teamet blev splittrat. Min styrka som chef i London är att jag är väldigt svensk. Öppenhet, tydlig kommunikation, om jag vet att alla inte kommer att gilla ett beslut ser jag till att de vet om vad som kommer ske snarare än att bara köra över dem. Det fanns en uppgivenhet i teamet när jag kom tillbaka (alltså inte för att jag kom tillbaka) och den lyckades jag vända på. Jag fick personalen motiverad igen. Men när vi blev en chef för mycket föll mycket av gemenskapsskänslan och jag fick spendera på tok för mycket tid på tjafs.
    • Varje gång jag påpekade att saker och ting inte fungerade personalen emellan påpekades något negativt om mig snarare än att problemen bekräftades. Det var först när jag i min frustration sa upp mig min som chef insåg att han höll på att förlora företagets bäste anställda (hans ord). Men för sent, mycket på grund av att jag innan jag sa upp mig tänkte mycket på det sista problemet:
    • London är inte en stad jag har en framtid i. Jag kom dit för tre år sedan med tanken att jag kunde bosätta mig där. Men bostadsmarknaden är så extrem att det inte går att ha ordentligt boende. Man måste dela med andra. Vill man ha familj och barn bör man söka sig till andra städer i landet som är billigare.

    Lång historia kort: jag fick ingen som helst bekräftelse på att jag gjorde ett bra jobb förrän efter att jag beslutat mig för att säga upp mig, och när jag väl hade bestämt mig hade jag insett att London inte är min framtid. Då var det för sent att ge mig den bekräftelse jag från början behövde. ”Too little too late.”

    Jag måste dock stolt få tillägga att en av ägarna mot slutet la sig i, hade ett långt samtal där han tokhyllade mig, och bönade att jag skulle stanna. Han beklagade att han inte stöttat mig från början eftersom han ju inte är blind och såg exakt samma problem som jag. Jag fick till och med dåligt samvete att jag lämnade honom i sticket, med personalbrist. Men återigen, too little too late.

    Nya planen

    Så vad är planen nu? Till att börja med, det jag verkligen älskar: att jobba heltid med de många projekt jag alltid har på gång. I år handlar det om kortspel. I Kungsbacka får jag alltid så mycket gjort, från att blogga och skriva en bok till visuella projekt. Ingen av de sakerna ger mig dock några pengar så det får bli max två månader.

    Jag har sparat det senaste halvåret och planerar åtminstone en 3-6-månadersresa till innan jag gör ett nytt försök till ett Svenssonliv. Jag har ju gått runt och sagt Island till många, men sanningen är att jag inte bestämt mig. Fördelen med Island är att jag kan hitta någon form av volontärarbete och samtidigt få lov att bo på ett extremt häftigt ställe. Jag kan då jobba 5-6 timmar om dagen fem dagar i veckan istället för 9-12 timmar sex dagar i veckan som jag gjorde i London och på så vis kunna fortsätta med kortspel och annat skoj på fritiden 🙂

    Det behöver ju inte vara Island. Jerusalem och Sydafrika har också slagit mig. Alla tre har massor med volontäralternativ. Världen är öppen.

    Men det är ju en tillfällig plan och sparpengarna kommer att ta slut. När det händer då kanske — KANSKE — det är dags att titta på Sverige igen. Eftersom jag inte har något som helst intresse av att lära mig ett nytt språk så måste det vara ett svensk- eller engelskspråkigt land. Australien har jag gjort, Nya Zeeland och Kanada är det svårt att få arbetsvisum i, en annan del av England har jag funderat på men lutar nog mer åt Sverige i så fall. Norge, nej tack. Danmark, nej. Finlandssverige, kanske.

    Till att börja med får vi se var det bär av närmast, troligen i slutet av mars.

    Kortspel: Högsta Budet

    Mitt kommande kortspel med geocaching-tema inspirerade till ett andra kortspel: Högsta Budet, ett mer livat spel som jag har haft väldigt roligt med tillsammans med vänner och familj. Där geocaching-spelet uppmanar till spel i tystnad (alla är så koncentrerade) är Högsta Budet mycket mer socialt.

    Högsta Budet är i stort sett klart. Jag har en engelsk version som ska marknadsföras i USA, där spelet trycks, samt en svensk version på allmän begäran. Kul att i stort sett alla jag spelat med sagt att de gärna vill köpa ett ex 😀

    Den svenska versionen trycks även den i USA, för ska jag trycka i Sverige måste jag trycka i några hundra ex för att ett tryckeri ska gå med på det. Det innebär att kostnaden inklusive frakt till Sverige blir något hög: ca. 470 kr. för ett spel.

    Eftersom jag vill att så många hushåll som möjligt ska ha ett ex säljer jag dock till just tryck- och fraktkostnaden, alltså ingen vinst till mig! Dessutom blir det betydligt billigare om vi är många som beställer samtidigt, så nu samlar jag ihop till en gruppbeställning till Kungsbacka! Om du bor i Kungsbacka, har möjlighet att hämta spelet där eller vet att du kommer att träffa mamma och pappa i höst så vore det jättekul om du vill vara med på beställningen 😀 

    • Om vi tillsammans beställer 3 spel blir kostnaden 250 kr/spel.
    • Om vi beställer 10 spel blir kostnaden 195 kr/spel.
    • Om du inte bor i Kungsbacka men vill beställa ändå hem till din egen address kostar det 470 kr.

    Jag har gjort lite sista ändringar/förtydliganden i regelboken samt fixat grammatiken på spelkorten. Jag vill gärna själv se ett testexemplar innan jag börjar sälja så det dröjer några veckor till innan spelet är helt klar. Om du är med och beställer nu, räkna med att du får spelet om 1-2 månader.

    Mejla mig om du vill beställa, och om du vill beställa fler än ett exemplar (det är ju jul snart 😉 ): jozii89@gmail.com 🙂

    Detta händer just nu, februari 2016

    Mina geocaching-projekt:

    Jag har startat eget företag (eller åtminstone skickat in alla formulär). Företaget omfattar bokutgivning, textförfattande och reklam. Jag säljer min senaste bok – eller journal ska jag nog säga, då det inte är en textbok – som innehåller en lista över 200 saker alla geocachare bör göra förr eller senare. Jag vidaresäljer den till olika geocaching-butiker över hela världen som generellt beställer 20-50 ex vardera. Och nu senaste har jag fått den översatt till tyska då den tyska marknaden är stor.

    Jag har flera geocaching-relaterade projekt på gång då jag upptäckt att det är en bra marknad, bland annat ett kortspel och en bok med geocaching-relaterat pyssel för barn. Geocaching.com är dessutom intresserade av en mer familjevänlig version av journalen med 200 saker – en version som inte innehåller saker som att bli stoppad av polisen eller parkera olagligt (saker som händer hela tiden, men som de inte vill uppmuntra om de ska sälja boken i deras butik). Lyckas jag få in en produkt i deras webshop kan det bli mycket pengar!

    Mitt nya företag:

    Dahlberg Text & Design är namnet att komma ihåg. Jag har valt det av den enkla anledningen att det fungerar på både svenska och engelska, samt är ganska brett.

    Förutom geocaching-boken och flera kommande bokprojekt täcker det frilans-texter av olika slag, sponsrade intervjuer på min intervjublogg (det är så jag tjänar pengar på den), samt andra småprojekt som genererar en inkomst. Jag har lagt ner mycket tid senaste tiden på att läsa på och lära mig om att driva eget. Det känns nästan som att jag gått en distanskurs. Dessutom har jag lagt ner mycket tid på att göra reklam för mina projekt – att starta företag är ju bara början, det gäller att få ut ordet om det också!

    Bloggande:

    Jag bloggar som vanligt. Jag gör intervjuer då och då (inte lika regelbundet som jag skulle vilja då andra projekt kommer emellan), och min företags-hemsida har en blogg om att starta eget, något jag skulle vilja skriva mera om i framtiden. Just den bloggen är dessutom ett sätt att sprida ordet på, och att blogga i sitt företagsnamn är ett sätt att skaffa kunder på. De söker på något jag skrivit om, hittar mig och en sak leder till en annan.

    Övriga bokprojekt:

    Jag har ett hemligt konstprojekt och samarbete på gång som inkluderar noveller och illustrationer. Förhoppningsvis blir det release av det på någon form av konstmässa under 2016.

    Jag har dessutom en intervjusamling på G som jag hoppas kan bli en tryckt bok med hård pärm, alltså lite ”finare” än tidigare böcker jag gett ut. Jag har redan fått godkännande från alla inblandade, det gäller bara att sammanställa det hela på ett snyggt och överskådligt vis.

    Youtube & Instagram:

    Jag redigerar många filmer och bilder. En del dyker upp på Youtube, en del som korta filmklipp på Instagram. Jag har använt drönaren här och där och mina två Gopros flitigt. Det knepiga är att sammanställa alla klipp så det blir relevanta och intressanta filmer som är mer än bara minnen för mig själv. Visuellt snygga klipp på Instagram är ett exempel på hur jag gör detta, och jag har förhoppningsvis fler sådana på G. Jag är dock fortfarande för feg för att på allvar själv sitta framför kameran.

    Andra projekt:

    Jag har skapat en hemsida åt en köksutställare i Kungsbacka. Vi ska bara färdigställa de sista texterna till den så är den klar. Jag har hjälp några bekanta med deras CV:n. Och jag har redigerat bildspel åt folk som vill ge det till sina nära och kära – de har skickat bilderna till mig och jag har gjort resten.

    Resor

    Jag har gjort allt detta i Brisbane, mellan resan till Melbourne i början av året och resan till Sydney i mitten av januari. På helgerna har vi gjort resor till ett vattenfall, kustorten Redcliffe, en roadtripp till landsby/bush-orten Kingaroy, samt bestiget ett berg (vi vandrade bokstavligen mitt uppe i molnen – en kort film om det kommer snart).

    Jag har alltså många bollar i luften. Jag önskar att allt detta kunde vara mitt heltidsjobb – resa runt på helgerna och jobba efter mina egna tider. Tyvärr är det inte mycket pengar vi pratar om. Mitt Instagram-flöde och min Youtube-kanal är båda för spretiga för att tjäna pengar på (annars finns det ju både Youtubers och Instagrammare som reser och filmer/fotar det på heltid). Det finns för många frilansskribenter för att få många jobb på den punkten. Böckerna och fysiska produkter är det jag tjänar mest på, men även där rör det sig om små volymer.

    Därför har jag även lagt ner mycket tid på att hitta ett ”vanligt” jobb – mer om det i et kommande inlägg så snart jag vet var jag hamnar 🙂 De kommande fem-sex månaderna vill jag ha ett socialt jobb och på fritiden jobba med mitt företag och olika projekt, med ett minimalt socialt liv för att inte tappa fokus.

     

    Två saker jag är betydligt mer intresserad av än jag borde vara

    Amerikanska presidentvalet: Trump vs. Clinton vs. Sanders

    Jag vet inte varför, men de senaste sex månaderna har jag varit väldigt intresserad av det amerikanske presidentvalet 2016. Jag tittar på intervjuer med kandidaterna, läser artiklar, analyserar och skapar mig en åsikt. Jag blir känslomässigt upprörd om någon kommenterar något jag inte håller med om. Varför bryr jag mig ens? Det är ju inte jag som ska rösta.

    Hillary Clinton är inte ett självklart val. Faktum är att jag inte alls hoppas att hon vinner. Visst vore det häftigt och historiskt med en kvinnlig president, direkt efter en svart president dessutom, men det är ju inte tillräcklig anledning att rösta på henne.

    Hillary har kört ”mamma”-kortet, ”mormoder”-kortet och ”kvinna”-kortet så många gånger att jag vill spy. I början tyckte jag att det var coolt, men hon måste ta upp det i var och varannan intervju, på platser där hon istället borde prata om sin politik.

    th

    Politiken hon faktiskt pratar om är splittrad. Alla kan ändra sig, absolut, så jag ger henne inga minus alls för att hon sagt en sak förr (hon var till exempel helt emot homosexuella äktenskap, något hon nu vänt helt om) och nu säger en annan. Många kallar henne falsk, men jag tror ärligt att om hon blir vald så kommer hon att följa de linjer hon talat om nu (inte bara om homosexualitet, utan även hennes utrikespolitik och tidigare vilja att gå i krig, något hon även där nu helt ändrat åsikt om), inte de linjer hon följt förr.

    Det jag istället stör mig på är hennes brist på politik. Hon har ingen framåtanda. Det är mycket snack, men man får liksom inte känslan av att hon faktiskt kommer att ta tag i saker. Hon saknar pondus. Hon spelar ofta på att kvinnor ska rösta på henne, men det är för uppenbart att det är röstfiskeri. Varför ska de rösta på henne? För att hon är kvinna?

    Donald Trump är ett spännande kort. Jag gillar honom av samma anledning som jag gillar Sverigedemokraterna: jag hoppas verkligen inte att han vinner för hans åsikter är ju helt sjuka, men han gör en sak rätt, men han säger vad många tydligen tänker. Och om en så stor del av ett lands befolkning har sjuka åsikter, ska de då inte få uttrycka dem utan att vi andra censurerar dem? Jo, klart de ska!

    Trump har attityden Clinton saknar. Han förstår sig på vikten av sociala medier genom att vara naturligt aktiv på dem (Hillary å andra sidan talar mycket om vikten av sociala medier men verkar bara fånig när hon försöker sig på dem – återigen röstfiskeri). Han har en image om att han står på amerikanska folkets sida, att han är deras röst – och detta trotts att han är business-man och lika väl kunde kritiseras för att inte representera vardagsmänniskan. Det är imponerande!

    Med det sagt vore det såklart förfärligt om han faktiskt vann. Är Hillary då det enda alternativet? Icke! Det här valet har en klockren och självklar kandidat: Bernie Sanders!

    Sanders utstrålar lite det Trump gör: självsäkerhet, naturlighet och en äkthet som är svår (omöjlig) att falska fram genom en valkampanj. Han säger vad han tycker och tänker, och folk gillar honom för det. Han skulle lätt kunna stämplas som gammal gubbe som inte förstår sig på de yngre generationerna, men hans politiska åsikter är i framkant och helt rätt år 2016. Hans åsikter om mänskliga rättigheter, att dra ner på försvaret för att satsa på utbildning, att hälsovård bör vara gratis, med mera stämmer överens med de yngre generationerna.

    Bernie Sanders är det enda förnuftiga valet. Att rösta på Trump skulle vara idiotiskt, och att rösta på Clinton skulle vara könsdiskriminering.

    Jag vill avsluta med det här klippet som summerar de bästa av Bernie Sanders åsikter.

    Connor Franta & Troye Sivan (aka. ”Tronnor”)

    Jag har skrivit om dessa två förr och att jag gör det igen beror helt enkelt på att jag så känslomässigt involverad i deras relation. Och jag är långt ifrån ensam. Sättet de har hanterat sitt förhållande på – är de tillsammans eller inte? – har gjort att alla som följer dem på Youtube verkligen vill veta. Dessa kommentarer från andra är perfekta exempel på hur jag känner:

    • ”CONNOR TROYE STOP YOU’RE MESSING WITH MY LITTLE FANGIRL HEART!!! I CANT TAKE IT ANYMORE”
    • ”BEAUTIFUL BOYFRIENDS TAKING PICS OF EACHOTHER” (Om en bild Connor la upp på Instagram tidigare i dag där man svagt kan se att troye är med i bilden.)
    • Och min personliga favorit: ”Ermmm …….you know what I’m tired of waiting for this confirmation THEYRE DATING EVERYONE TRONNOR IS REAL. Goddamit…. Honestly I don’t know how to feel. Why? You know how tronnor fans would react. So why?”

    Både Troye och Connor är Youtube-kändisar. Jag har följt dem i 4-5 år. Båda har under dessa år kommit ut som homosexuella. Båda har delat med sig av så mycket från deras privata liv att alla som tittar känner att de ”känner” dem, fast man aldrig träffat dem. Det är makten av Youtube och sociala medier.

    tumblr_ngqrdxgF4f1txp8fno1_500Och båda har både personligheten och utseendet som jag söker i min drömman. Det är konstigt hur man kan känna att en person är precis vad man söker, fast man aldrig träffat dem. Samma åsikter, samma humor, samma idéer, men tillräckligt olika för att det skulle vara ett intressant förhållande.

    Och det är så tusentals andra känner med mig. De har två killarna är väldigt ”likeable”, helt enkelt. Och just för att de båda är så lika varandra gör att så många vill se dem bli ett par.

    Det finns dock en anledning som gör mig lite extra intresserad av att de faktiskt ska dejta: jag förutspådde det redan 2013. På den tiden kommenterade alla fans ”Troyler”, en kombination av Troye och Tyler Oakley, en annan Youtuber. De jobbade mycket tillsammans på den tiden och många trodde att de skulle bli ett par förr eller senare. Plötsligt dök det upp en film där Troye, Tyler och Connor utforskade LA tillsammans. Både Tyler och Connor bodde där och många blev helt hysteriska: Troye kom och besökte Tyler, ända från Australien! Connor var bara en biperson vid sidan om. Men jag kommenterade: ”Guys, am I the only one thinking that he came for Connor, not Tyler? Can’t you see the chemistry between them?”

    Det var först ett år senare som bevisen blev fler och fler. Videon jag kommenterade på var troligen början på deras vänskap. I många videor efter den har Troye och Connor hänvisat till varandra som ”one of my best friends”. Under 2015 blev det istället till ”my best friend”, och när man ser dem tillsammans i bilder och bakgrunden av andra Youtubers filmer så har nästan alla nu övertygats om att de är mer än bara vänner.

    Ska 2016 bli året de gör det officiellt? Jag tror det, och mitt stackars hjärta kommer inte att klara av det 😛

    Här är en av många ”Tronnor proof”-videos som samlar klipp av de två från många olika filmer 🙂

     

    Filippinerna + Min plan för ”Livet som reseledare”

    Jag sitter just nu på ett hustak på paradisön Boracay i Filippinerna. Jag skulle vilja jämföra dagarna här med den första veckan på en ny destination som reseledare (japp, där fick jag in en promo för min bok, återkommer till den längre ner 😉 ): man känner ingen när man kommer men har på några dagar fått en hel drös med nya, resglada vänner som man gör utflykter och ligger på stranden tillsammans med.

    Det råkade vara BBQ-fredag dagen då jag anlände. Vi var många nyincheckade på hostelet. En riktigt lyckad kväll i takbaren med gratis mat och en baksmälla! Kan det bli bättre första dagen? 🙂

    Vi har sedan haft flera middagar på restauranger, flera takhäng på kvällarna, och flera strandturer. Det kommer att dyka upp många bilder och videoklipp, inklusive en del tagna med min drönare, på Instagram de kommande dagarna, men här kommer ett litet galleri:

    Men när ”de andra” gett sig ut på längre äventyr har jag tackat nej och istället gjort det jag kom hit för att göra: frilansa. Jag har gjort ett hörn på hosteltaket till mitt eget lilla kontor, med gratis kaffe och wifi. Jag har nu skrivit en rad olika researtiklar och artiklar om andra ämnen som till exempel att blogga, och har varit i kontakt med flera olika hemsidor som betalar för publicering. Förhoppningsvis nappar någon, men de flesta har lång väntetid, 1-2 månader innan man får svar. Om man ens får svar vill säga. Det är en hård bransch med mycket konkurrens.

    Jag skrev innan min resa till olika aktörer här på ön, från diverse båtutflykter och kajakturer till ett cliffjumping-ställe och några kitesurfingarrangörer. Jag erbjöd drönarbilder och video till en viss summa. De som svarade sa alla ”tack, men nej tack, vi har redan material som vi fått gratis av våra besökare”.

    Jag har i dag även erbjudit drönarvideos till tre olika gokartcenter (utomhus) nära Brisbane till halva det pris jag skulle ha fått av centret i London där jag filmade tidigare i år. De gillade filmen jag gjorde gratis hos dem så mycket att de ville ha en ny när det var sommar och fler på banan, men det var då jag kraschade drönaren på Island och den betalda filmen blev aldrig av. #frilansfail

    Och en sista sak nu när vi talar frilans: jag har försökt komma på sätt att tjäna pengar på min nu flera år gamla, och fortfarande aktiva, intervjublogg Read an Interview, som byggt upp en följarskara. Jag har inte tillräckligt med läsare för att tjäna på reklam, men jag kom på att intervjuerna i sig fungerar som reklam för företag och personer som har något att sälja. Därför har jag mejlat ett dussintal personer som kanske vill betala för att bli intervjuade. Tänk författare, musiker, egenföretagare, sov.. Jag skriver ett personligt, välriktat meddelande till dem och länkar till denna sida på min egen blogg där de kan läsa mer och där jag säljer in idén.

    De flesta som har svarat har sagt ”tack, men nej tack”. En har varit riktigt negativ till konceptet, och en har sagt ”Ja, jag är på! Kan vi ta det i januari?”

    Jag har insett några saker som jag egentligen redan visste: frilans är mycket arbete och handlar till 90% om att marknadsföra sig själv. Det blir många ”dead ends”, en del negativa svar. Och får man någon som faktiskt är intresserad – oavsett vilken typ av frilansprojekt det rör sig om – dröjer det innan man faktiskt ser några pengar. Men jag hoppas att det bland allt detta kommer att dyka upp ett eller två projekt som faktiskt ger resultat 😀

    Och då kan vi återkoppla till det jag nämnde i början av inlägget: min bok, Livet som reseledare. Att ge ut en bok, oavsett om det är genom egenutgivning eller via förlag, kräver massor med marknadsföring från författarens sida. Man kan inte bara skriva om den på Facebook och sedan tro att det är det. Man måste återkoppla till den om och om igen, i flera sammanhang och på så många platser man bara kan komma på.

    Vad innebär det mer konkret för mig? Såhär har jag gjort:

    • Skrivit om och länkat till boken flera gånger på mina egna sociala kanaler (Instagram, Facebook, den här bloggen).
    • Skrivit om boken på olika Facebook-sidor för reseledare.
    • Tagit bilder och lagt ut bildgallerier i sociala medier – fungerar även som pressbilder.
    • Bett om och fått recensioner från några av mina vänner som jag vet läst boken. Utan recensioner är det i princip omöjligt att locka främlingar till att köpa en bok.
    • Skapat en hemsida om boken – denna fyller dock främst funktionen att boken ska få en mer seriös stämpel, hemsidan i sig leder ju inte till försäljning eftersom ingen på magiskt vis hittar till den om jag inte själv aktivt tipsar dem om den.
    • Erbjudit 10% julrabatt – och återigen berättat om detta på relevanta sidor.
    • Skrivit till olika resebloggar för att få dem att skriva om boken.
    • Kontaktat reseledarskolan Service & Co för att höra om de vill länka till boken på deras hemsida, eller kanske till och med använda boken i utbildningen. De har svarat att de är intresserade och ska titta närmare på det.
    • Kontaktat företaget Läromedia, genom vilket de flesta skolor köper sina utbildningsböcker. De har svarat och ska återkomma med några frågor.

    Jag har varit återhållsam med att kontakta andra skolor direkt i väntan på Fritidsresors svar. Deras ”juridiske rådgivare” läser boken just nu, men det har nu gått över en månad och svaret jag får från Fritidsresor är hela tiden att det dröjer längre än förväntat. Jag börjar så smått göra mer reklam för boken utan deras godkännande.

    Och såklart: om du inte redan gjort det, KÖP BOKEN NU 😉

    Utöver det har jag en mer långsiktig plan:

    • En ny version av boken i januari, med eventuella ändringar från Fritidsresor och ISBN-nummer.
    • ISBN-nummer: krävs för att boken ska kunna säljas i butik. Med ett sådant öppnas nya dörrar, till exempel försäljning i bokhandlar och andra nätbutiker än tryckeriets egen. Jag misstänker även att Läromedia inte kommer att kunna köpa in boken utan ISBN-nummer.
    • En eventuell engelsk bok i början på nästa sommar. Flera har efterfrågat det, men dock inte troligt då det är för mycket arbete för en marknad som har minimalt intresse i den svenska resebranschen.
    • Pressmeddelanden. Jag tänker lokaltidningar, tidningen Skriva som ofta skriver om egenutgivning, och kanske något annat magasin jag inte tänkt på än. Detta lär ske så snart jag vet om det blir en ny version efter Fritidsresors kommentarer eller inte.

    Livet som reseledare 11

    Och det var allt för i dag 🙂 Jag fortsätter nu min kväll på Boracay. Ska redigera lite videoklipp och antagligen blir det gemensam middag strax.

    Ingen jul med snö här inte! 😀

    Kina 2015

    Om man dömmer enbart utifrån den här bloggen kan man tro att allt jag gjort senast tiden är att spela dataspel. Icke! Det har varit en hektisk och rolig tid i Kina 😀

    Först var Kajsa, Lisa och Jeppe här. Tillsammans gjorde vi de klassiska turistattraktionerna: muren, förbjudna staden, marknader och shoppingcenter. Jag filmade hela alltet och del ett av videon finns på Youtube 🙂 Del två är på G men har inte hunnit så långt.

    Direkt efter kom Karin och Tommy. Det blev turistattraktioner igen med en del bonussaker, som till exempel stadens högsta byggnad och en tvådagars bilresa på landet. Vi sov i ett ”farmers house”, besökte Ming-gravarna och hamnade av en slump vid en turistfri del av muren. Här är en video från det 🙂

    När de sista officiella gästerna från Sverige kommit och gått hade mamma, pappa och jag en del ensamtid tillsammans. Förutom middagar på restaurang och TV-serier på datorn tillsammans har jag jobbat med mina sedvanliga online-projekt. En intervju då och då, marknadsföring av mig själv och mina bloggar, samt videoredigering i massor.

    Sedan kom Ella, min ex-kollega från London. Det var hon och jag som var på Island tillsammans. Vi spenderade några dagar i Beijing innan vi tillsammans med mamma åkte på backpackingresa till Shanghai och Xi’an. Både mamma och jag har ju varit där förr, men det är de viktigaste städerna man som turist bör se och även söderut i landet var vädret för kallt och dåligt för att göra mer naturnära resor rättvisa, vilket annars var en tanke vi lekte med.

    Resan blev lyckad, som du kan se i den här filmen, den i mitt tycke bästa av de tre 😀

    För att förnya mitt visum måste jag lämna landet och komma in igen. Jag behöver bara åka över gränsen, men det är ju en bit dit så jag bokade den billigaste flygresan jag kunde hitta. På fredag åker jag till paradisön Boracay i Filippinerna för sex dagars solsemester 😀

    Den 16 december flyttar jag till Australien på obestämd tid.

    The struggles of building a city (Cities Skylines)

    Cities-Skylines-screenshot-1-1024x576Months ago I started playing a very realistic city building game, Cities Skylines, and I simply can’t stop. It’s like Sim Cities but more fun! And there’s always something to do, something to fix.

    This has got my thinking. The struggles that politicians in for example London must go through. Should they extend the Bakerloo subway line? How to handle the traffic jams in Piccadilly? How to meet the demand for more and better housing facilities?

    Beijing is interesting because it’s very squared. There’s a clear vision that seems to have been present from the start. They have planned ahead. Yet here too traffic moves very slow in rush hour. How to solve that?

    All this is included in the game I’m playing. Allow me to explain how it works, and why I can spend countless hours trying to make my city as good as it can be:

    Zones & demand

    You start out with an open, empty landscape. You build a few roads and next to the roads you can add ”zones”. These can be residential zones (houses), commercial zones (shops) and industrial zones (factories). Later in the game you can add office zones, high density residential zones (apartments instead of houses) and specialized commercial zones to focus on tourism or entertainment.

    People will automatically populate your zoned areas if there’s a demand for them. It’s all about demand. You can’t ”force” expansion by creating zones that no one will move into. And this is where it gets interesting.

    As you start out, people living in your cheap housing areas have no education and are happy to work in a factory or a simple shop. But they also need schools, health clinics, fire stations, etc. And as you add those the land value in the area increases. Your little town becomes more popular. There will be a demand for more houses, and the houses that you have will grow to more expensive houses.

    As children go to school and citizens become more educated they will want to work in higher-level industries, and other than offices you can specialize industries to drill for oil, mine for ores, or farm fertile land. Once you have a university in your city, this is crucial or people will move out! You need to balance the demands.

     

    Cities-Skylines-Shot-01Traffic

    As more and more buildings pop up in your city, more and more traffic to and from those buildings appear. Factories export their products and trucks need to carry the goods out of the city. Shops need to import their goods. Residents need to travel to and from work, and in their spare time they go places for entertainment. This is all very realistic.

    When starting the game you have one highway connection, which brings traffic from outside the map. You can build different sized roads to handle different levels of traffic. Cars and trucks will automatically choose the quickest way to their destinations. You can have roads with trees too limit noise pollution, or bus lines to help public transportation.

    The real challenge is when your city grows so much that traffic jams in narrow areas with only one or a few routes leading to the highway. This too feels very realistic, and if you haven’t planned way ahead you’ll find traffic jams difficult to solve as the city grows. The key is to extend the highway and always have highway routes connected to large zoned areas, so cars don’t have to drive through several areas before reaching the highway.

     

    Garbage, morgues, fires, crimes, etc.

    Adding to the already busy roads you need to provide services to your citizens, and most of these take to the streets as well. If there’s a fire the closest fire station will automatically dispatch fire trucks to the location. Garbage trucks drive their routes from the garbage facilities. Police cars patrol the streets and ambulances race through the city if someone is sick. This all makes your city very lively and a joy to watch unfold.

    cities-skylines-7Public Transportation

    You can create bus routes, build subway systems and railways, airports, taxi stands, etc. And the beauty is that the game gives you completely free hands! People will never get stuck as they can always take their own car, but of course you want to avoid that they do that to limit traffic.

    When creating a new bus route, you click where you want to place each stop. You usually add routes gradually as your city grows, but imagine handling this in a city with 100 000+ citizens! The game makes it so simple yet so hard to get it right!

    Effective public transportation will save you trouble on the roads, and you get a real insight to how real life mayors and politicians need to plan stuff like this. You can even adjust the budget for different types of transportation, for example to affect how many buses are on each route. No point for them to drive empty!

    Follow people and cars

    You can zoom out for a birds eye view of your beautiful city, and you can zoom in all the way to the streets. I’m not sure but I don’t think each single citizen is represented by a person on the screen, but pretty close. You can click people to see their names, where they live, where they work and where they are going. People are always on the move.

    You can do the same with cars and trucks to see where they are heading to, and follow them as they drive through the city. The landscape and skyline is beautiful!

    Citis skylinesAdd parks, pathways and unique buildings

    To keep people happy, residential areas need to look good. As you add parks these areas will grow in value and ”level up”. Soon poor looking apartment blocks will become modern skyscrapers for the rich. If you go into detail you can add walkways. People will walk a limited distance to reach their destination or next public transportation connection and pathways allow you to make shortcuts for them.

    You can also add unique buildings, like plazas, stadiums, unique towers, etc. These attract tourists which come either by car from the highway or train, airplane or even ships if you have a dock.

    Policies

    Other then the budget for various facilities you can adjust taxes to balance income and citizens happiness. But more interesting is the many policies you can apply. You can manually create districts and decide what policies each district has. For example, you can ban heavy traffic in a residential area to lower noise (but you then need other routes for trucks), issue free smoke detectors to all buildings, ban smoking (good for the city environment, bad for free choice), encourage bicycling, set closing hours for night life, etc. Everything has it’s own cost and advantages.

    Water levels can drown your city or poison citizens

    A final thing I want to mention is that you need to provide water and electricity. At first you may rely on coal but as you have more money you might build a wind mill farm or a nuclear reactor. This is pretty straight forward.

    Water is much more interesting. Rivers flow through the landscape. You have water pumps to supply water, and sewage facilities which pump bad water into the rivers. Of course, you don’t want the bad water to be pumped out up stream and your water pumps to catch that water down stream and make your people sick. Water in this game reacts very realistically and for various reasons, for example if you build a dam, how the water flows may shift.

    Whoops, I just dried out the supply to my water pipes while drowning a part of my city.

    cities-skylines-8This is when I thought it was over…

    I never seem to grow tired of this game! Usually in city building games, things become repetitive and after a few weeks of playing you stop. But this game never ends! There’s always something to do! A road that has too much traffic and you need to add alternative routes without destroying the surroundings, a train that is stuck because too many trains try to reach the same station, a new subway line to create because you just built a new office area and people need to get to work, new pathways to create, new bus routes to get to and from the airport, or new policies to put in place to make citizens happier. There’s so much freedom!

    And when you actually do grow tired of a city (there’s a limit to the physical size/where the city borders go), you can start a new city on a new map, where mountains and rivers and highway connections are placed differently for a fresh challenge.

    …but then I found user-created content!

    I *almost* got to the point where I had tried all the maps, built several cities with 200 000+ citizens (at this point you get tired of tweaking the same roads to optimize traffic flow), and stopped playing. Then I found the *thousands* of user-created mods you can add to the game! You can browse a catalog online and simply click on the stuff you want, and it will automatically be installed in the game.

    This can be anything from new buildings (my residential zones now feature more skyscrapers and fewer boring low buildings), train stations with multiple tracks and more types of roads, to mods that allow you to analyze traffic in more detail, color-code your bus routes, or make pedestrians behave more realistically.

    And of course you can download new maps! I now have one that should be very tricky to plan because it has a lot of mountains and the buildable areas are limited, one that has the river Thames shaped exactly as it is in London, and even one that pretty accurately resembles the land that Kuopio in Finland is built on, which should be interesting as it has a lot of lakes.

    There’s so much I should be doing right now (prepare the next interview for my blog Read an Interview, write travel articles for online magazines, edit my next Youtube video, blog about China, edit my upcoming video about China, go out and experience Beijing, go to sleep…), but no time to do it! I just have to add *one* more apartment district in my city, and then I *just* need to relocate an industrial district because I want to make room for a second airport…

    cities-skylines

    Plus+

    Jag råkade titta på TV-programmet Plus i går. Insåg få att vi har nästan exakt samma logga! Där de skriver ”+Plus” skriver jag ”Plus+”. Jag vill påpeka att jag inte hade någon aning om det när jag designade min!

    plus

    Plus Short Large w link transparent

    Vad är det för logga jag pratar om? Jamen det är ett projekt jag har startat på min intervjublogg 😀 Bloggen, där jag då och då lägger ut långa intervjuer med intressanta personer, lider av två problem:

    1. Folk förstår inte idén. Jag har runt 200 besökare om dagen, men de kommer för att de hittat en specifik intervju. Det är svårt att få folk att stanna kvar eftersom alla de andra intervjuerna handlar om något annat än just det ämne de är intresserade av.
    2. Äldre intervjuer försvinner lätt i mängden. Nya intervjuer brukar få uppmärksamhet på sociala medier direkt när de publicerats, men tappar farten redan efter några dagar.

    Jag satt länge och klurade på hur jag kan lösa detta. Svaret blev Plus+. Kortfattat är det en sida där jag valt ut några få intervjuer som antingen förtjänar mer uppmärksamhet eller som har varit otroligt populära. Jag har publicerat bonusmaterial till de utvalda intervjuerna, till exempel frågor och svar som tidigare inte kom med i originalintervjun, och extra bilder och kommentarer från den jag intervjuat.

    Syftet är att ge läsare det bästa från bloggen och uppmuntra dem att klicka vidare och inte bara stanna efter en intervju, och samtidigt att lyfta fram lärorika intervjuer som annars lätt blir bortglömda. Bonusmaterialet fyller ett tredje syfte: att ge de som är intresserade av en specifik intervju mer kött på benen.

    RAI Wide What is Plus

    Jag arbetar fortfarande på hur det här ska framställas på bloggen och vilken form det ska ta. Jag har alltså en dedikerad sida på bloggen för Plus-intervjuer, men eftersom Plus+ fyller tre funktioner kan det i sig bli rörigt och svårt att förstå.

    Jag tror dock på idén och nyckeln är nog hur jag presenterar den. I slutet på de intervjuer som är Plus-intervjuer länkar jag till exempel bara till just den intervjuns bonusmaterial (så de som är intresserade av en specifik intervju klickar vidare), inte till Plus+ i sig. Först i slutet på bonussidan länkar jag till den övergripande Plus-sidan där alla Plus-intervjuerna finns samlade. Det går inte att länka till allt direkt från en intervju, för då blir det för mycket och folk blir bara förvirrade.

    Plus-sidan länkar jag även till på bloggens framsida. Eftersom bloggen har ett väldigt unikt och rent utseende (se efter själv 🙂 ) vilket gjort den känd vill jag inte kladda till det genom att länka till för mycket på framsidan. Där bör intervjuerna i sig ligga i fokus. Det första inlägget handlar om bloggen, den andra om Plus+, och sedan följer intervjuerna. Mellan intervjuerna dyker det upp andra inlägg, till exempel The Read Finder och en sida där man uppmuntras kontaka mig om man själv har en historia att berätta.

    Jag kan tycka att det är ett inlägg för mycket och att Plus-sidan kommer lite i vägen längst upp på sidan, men samtidigt har jag inget bättre ställe att presentera det på eftersom det inte finns någon tydlig sidpanel. Dessutom gillar jag inte de tre första bilderna man ser (den gråa bakgrunden bakom bloggens titel, den gula bakom välkomst-inlägget, och den rosa/lila bakom Plus-sidan) och kommer nog att försöka göra något åt det.

    Plus+ mug

    Hire Deaf Staff T-shirt

    Till sist har jag i samband med Plus skapat lite produkter som jag säljer via hemsidan Redbubble.com. Här ovan till exempel en mugg med ”Plus+”-loggan, och en tröja med en intervju om ”the Deaf culture” och varför företag bör anställa döva personer. Det här är egentligen bara en grej jag tyckt är rolig att pyssla med och eftersom jag inte räknar med att sälja mycket fyller produkterna ingen större funktion. Egentligen gör de nog bara hela idén med Plus+ ännu mer förvirrande. Först tänkte jag skapa en sida för dem, men det skulle innebära ännu mer klotter på framsidan! Istället försöker jag hålla det minimalt genom att länka till produkter i slutet av de intervjuer produkterna är knutna till. Och responsen från de vars intervjuer jag tryckt som tröjor har varit positiv och de har länkat till produkterna och intervjuerna igen, så någon form av reklam för de ju med sig 🙂

    Ah, en sak till! Jag hade som mål att skapa åtta intervjuer under min Sverige-månad, för att i förebyggande syfte ha material till två månader framåt. Det blev en intervju i början av september sen tog det stopp. Men, jag har många halvfärdiga som jag nu kommer att jobba med under min sista Kungsbacka-vecka. Det kanske inte blir någon nu på måndag, men det kommer mer! 😀

    Så där har ni det. Det är vad som händer med min intervjublogg just nu 🙂 Jag avslutar med det här tidningsomslaget med gay-tema som jag skapade på skoj i våras. Rubrikerna i den är alla artiklar tagna från min blogg. Jag la upp bilden på bloggen med länkar till rubrikerna i fråga under bilden. Sedan tryckte jag upp klisterlappar med bilden på och en länk till inlägget och satte upp dem runt om i centrala London. Tvivlar på att det resulterade i att någon besökte bloggen, men kul hade vi i alla fall 😀

    RAI Gay Full v2_edited-1